Attsingen, Jäklarns korvlåda, Skrutt och tusans järnspikar....
Var ute och handlade i dag på eftermiddan, sen skulle vi upp en sväng till pandamamman som fyller år idag. Eftersom vi var dödshungriga skulle vi köpa med något att äta. Men inte hamburgare eftersom de kostar så många "Points" som man räknar som viktväktare. Nä istället köper vi med oss lite thaimat som ju är sååå mycket nyttigare. JO HEJ!!!!
Sitter nu här med en överskriden pointsbudget på 10 points. Och det är andra gången denna vecka, så hur det går med vägningen på lördag morgon, det vete gudarna.
So What? tänker ni säkert och visst är det väl så, alla kan halka dit nån gång, men det är så svårt att sköta detta att varje litet snedsteg känns jobbigt. Det är så himla roligt när det går bra, men man blir så deppig då det går illa. Speciellt en sån här gång, då man tror sig välja ett nyttigare alternativ och så sitter man där, inte med skägget, men väl fettvalkarna i brevlådan.
Att jag försöker gå ner i vikt handlar inte så mycket om att jag vill bli snygg, det krävs mer än så för att klara av det, men jag vill må bra, orka mer, vara pigg och kanske, kanske någon gång bli med barn. Allt detta hindras av att jag konkar runt på nästan ( helt groteskt, absurt, men sant) 35 kg övervikt. 35 kg!!!!!!!! Det är nästan en hel människa för mycket som jag släpar på.
2 kommentarer:
Du har mina sympatier till 200%, bara så du vet! Det är JÄTTETUFFT att alltid behöva tänka på vad man stoppar i sig, och även NÄR man gör det är det inte alltid man ser resultat ... och att råka ut för nåt sånt här måste kännas jättetufft!
Jag har inte supermycket erfarenhet av det, men jag tror att om man håller på ett tag så lär man sig att ... hur ska jag uttrycka det här utan att det låter helt fel ...
På nåt sätt får man ha betydligt mera framförhållning än vad man är van - man kan inte impulshandla någonting, utan allt man köper för att stoppa i sig måste man kolla först (helst redan innan man åker hemifrån). Och det tar ett tag att vänja sig vid det - att hela tiden ha det i huvudet.
Jag förstår att det känns deppigt nu, du får bara inte bli så deppig att du släpper efter! Du kämpar enormt mycket med det här - och bakslag kommer att komma när man kämpar med saker och ting (TRUST ME, I KNOW!!!) ... men om man släpper taget och "ger upp", då plockar man ju bort även allt det bra som man tidigare HAR uppnått!
Oj det blev en hel predikan det här - sorry! *oops*
Hang in there, tjejen - du fixar det här ändå!!
Ser fram emot att ses idag!
*Kram*
Tack! det behövdes. Det var skoj att ses en stund idag.
Skicka en kommentar