Ett nytt decennium har kommit och om ett halvår genomgår jag en förvandling. På bara några timmar kommer jag att gå från Rastlös Luffare, Envis Barnunge, Orolig Sökare, Dramapedagog, Fru Grönvall, och vad mer man kan kalla mig - till Präst i Svenska Kyrkan! Jag gissar att allt det andra kommer att pressas in i Kaftanen söndagen den 13 juni, men det är ändå det största som jag någonsin gjort. Att bli präst går inte att ångra, går inte att flytta ifrån, går inte att ändra på. Vad än jag gör sedan i livet kommer prästen att vara instämplad i mig som ett vattenmärke. Därför anser jag att det är dax att göra en återblick. Inte bara på året som gått utan på allt jag gjort hittills. Något jag gjort mer än allt annat är flyttat, så därför kommer här en uppräkning av alla ställen jag bott på. Det blir ett lååångt och rätt tjatigt blogginlägg så om du vill kan du sluta läsa nu.
Så här är det:
Från 1974 - 1990 bodde jag på ett och samma ställe, ett tryggt och rofyllt liv i en liten
östjämtsk by. Sen bar det av till
Östersund och elevhemmet Hinden men där blev jag bara kvar ett par månader innan jag fick min första lägenhet, på
Hornsgatan, Frösön. Där blev jag kvar till 1992 och sista året på gymnasiet då jag flyttade till
Furutorpsgatan, Östersund där jag hyrde ett rum i en större lägenhet. I rummet bredvid bodde en man som jag nog aldrig såg under tiden jag bodde där. Jo förresten! en natt vid 4 - tiden vaknade jag av ett ohemulet dundrande och brakande vid dörren. Någon försökte bryta sig in!!!!! Jag smyger ut i köket och rycker tag i den största förskärare jag kan hitta. Sen går jag mot dörren och rycker upp den. Där utanför står en låsfirmeman och min Hemlige Granne, som tydligen tappat sina nycklar. Sällan har jag varit så rädd! Skulle vara den gången jag och min barndomskamrat blev skrämda i skogen och rusade hals över huvet... Eller den gången då vi satt på bron... Men det är andra historier.
På sommaren efter studenten for UP och jag på tågluff och sen flyttade jag
hem till mor och far. Jobbade väl lite på sjukstugan om jag inte minns fel och hade praktik på ÖP i Hammarstrand. Därefter fick jag en studentlägenhet i
Odensala, Östersund. Jag läste Etnologi i två terminer på Mitthögskolan, men hoppade av på grund av Spexet. Redan på gymnasiet hade jag bestämt att jag ska bli dramapedagog, tack vare den dramapedagog som jag gissar inspirerat flest att välja den banan i Sverige - Birgitta Paulsson. Det gjorde att jag sökte lite olika teaterlinjer på folkhögskolorna i landet. Jag hade kommit in på Folkhögskolan i Övertorneå och var inställd på att flytta dit då jag veckan innan skolstart kom in på en reservplats på
Edelviks folkhögskola i Burträsk. Här bodde jag på internatet i ett stort fint rum i en gammal röd villa. Veckan innan den turbulenta och faktiskt rätt usla teaterkursen var slut hittade jag en annons från en familj på Island som sökte en mjölkpiga. Och så bar det av till
Skeid, Island. Här stod jag ut i ett halvår innan jag gav upp och flyttade hem igen till
mor och far. Nu är vi på jul/ nyår 1996.
I Januari flyttade jag till
Frösön och Hornsgatan igen, men denna gång till ett litet rum på 25 kvadrat. Under våren gick jag ett arbetslöshetsprojekt som kallades kaospiloterna. Vi gjorde en del obskyra kulturprojekt, bland annat ordnade vi en skrotbilsbio i en stor lagerlokal. Via det projektet kom jag i alla fall in på en kulturarrangörslinje på
Ålsta folkhögskola i Fränsta.
Här upptäckte jag även min särdeles usla prickskytteförmåga. Jag fick följa med en härlig skogsfinne på tjäderjakt en gång och skulle provskjuta en plastkopp ett par tre meter framför mig. Jag träffade inte en enda gång. Med hagelgevär. På tre meters avstånd. Det var också under den här utbildningen som jag och två skolkamrater blev fast mitt ute på skogen en blixthal vinterkväll. Vi hade varit i Hassela och hjälpt till med en teaterföreställning. Sent på kvällen skulle vi halka oss hem i min lilla Ford. Vi skulle så klart välja en genväg rakt över hälsingeskogen. Sakta men säkert halkade vi oss ner i en djup dalsänka och skulle precis börja kava oss uppför den värsta uppförsbacke som finns att skåda på småvägarna i norrlands inland, när vi inser att det inte går. Det Går Inte. Vi bara spinner och halkar som en smörklick på en nypära. Precis då vi förtvivlat gett upp ser vi ett par saftblandare högt, högt där uppe på krönet! SANDBILEN!!!! JAAA vi är räddade! Men. Men!!! Precis där uppe på krönet har bilen slut på sand och...den ....vänder ....om..... utan att ha sett oss!!!!!Desperata och förtvivlade börjar vi knuffa upp Forden centimeter för centimeter uppför backen. Vi lägger ett par plädar och granris under hjulen. Knuffar, flyttar fram plädarna, knuffar. Jag vet inte hur länge vi höll på, men till sist står vi där uppe. På krönet av den värsta uppförsbacke som finns att skåda på småvägarna i norrlands inland, står vi och blickar ut över dalen. Vi ser hur den rosa solnedgången speglar sig i blankisen på vägen som vi just knuffat en vit Ford uppför och vi är Stolta!
På en föreläsning om hur man bäst söker pengar till glesbygden från EU kom jag i kontakt med EVS - European Voluntary service och snart var jag på väg till
Bath i England, där jag jobbade på ett ålderdomshem drivet av Metodistkyrkan. Men innan dess fick jag mitt drömjobb. Sommarjobb på
Jamtli Historieland i Östersund, Då bodde jag hos UPs föräldrar i
Odensala. Vilket jag gjorde flera somrar efter det.
Hemma igen efter året i England jobbade jag på
Jamtli i Östersund igen, undrar om det inte var då jag bodde i de äldsta hyreshusen i
Östersund på Brunflovägen? eller var det i Odensala igen? Minns faktiskt inte.... och sedan en snabb tur till
Bruksvallarna och städjobb på ett fjällhotell, sedan till
Sveg och några veckors utbildning till internetsupport ( VEM kom på den lysande idén????) som jag hoppade av då jag fick jobb som nummerupplysare på Telia i
Östersund. Då fick jag hyra en liten fin lägenhet på
Jaktstigen. Nu är vi väl närmare 99 - 2000 om jag inte missminner mig. Det var då jag fick kontakt med Metodistkyrkan i Östersund där jag fick praktikplats under ett år. Det var också där jag döpte mig. Då bodde jag i en källare på
Fritzhemsgatan på Frösön. Efter ännu en sommar på Jamtli började jag den utbildning jag tänkt mig redan på Gymnasiet - Jag flyttade till
Västerbergs folkhögskola i Storvik och började dramapedagogutbildningen. Här bodde jag i ett litet hörnrum med pappersväggar ända tills jag träffade en karl som jag flyttade ihop med alltför snabbt. Vi bodde i en
lägenhet på skolområdet. Mot slutet av utbildningen flyttade vi till en timmerstuga på hans föräldrars gård i
Järbo. På sommaren fick vi båda jobb på
Jamtli i Östersund, då vi bodde i
Metodistkyrkan. Efter skolans slut fick jag ett vikariat i Tysslinge församling utanför Örebro. I vikariatet ingick en lägenhet i
Garphyttan. Så dit begav vi oss, jag gifte mig och skilde mig och flyttade tillfälligt
hem till mor och far - igen. Jag ville nu bo nära familj och vänner, lugna ner mig och "bli vuxen" Så jag hittade en lägenhet i
Sundsvall, i Kvissleby. Jag tillbringade inte så mycket mer tid med vänner och familj trots detta... Efter ett tag hittade jag en biomaskinist som bodde inne i
Sundsvall, så honom flyttade jag in hos ett tag. Då det förhållandet sprack flyttade jag till
huset bredvid och ett omgjort garage. Under denna tid träffade jag mannen i mitt liv och flyttade hastigt och lustigt till
Skåne och en etta i Bårslöv. Här skulle jag bo medan jag och Pandan lärde känna varann bättre. Men redan efter någon månad fick vi möjlighet att hyra en
större lägenhet i Bårslöv, så då flyttade vi ihop. här bodde vi från 2005 - 2008!!!! Men då fick vi en lägenhet inne i
Helsingborg, och här bor vi fortfarande kvar efter ett år.
Jag får det till ett 30 - tal flyttar från 1990 - 2008, men jag har säkerligen glömt en och annan flytt så fyll gärna i ni som var med. Och än är det inte klart. Vi trivs jättebra här, men lite nu och då svallar luffarblodet i mig och jag vill packa mina påsar och dra iväg till nya ställen. Ibland hjälper det att möblera om, men vi får se vad framtiden bjuder. Kanske en fin liten prästgård någonstans? Och om jag blir en usel präst har jag ju alltid den gamla drömmen och ett gammeldags tunnbrödbageri att falla tillbaka på. En stut till kyrkkaffet kanske?
