Att vilja mycket

Just nu har jag en låååång önskelista på allt jag vill göra:

• Börja dansa folkdans
• börja sjunga i kör
• börja baka surdegsbröd igen
• börja en keramikkurs
•  börja en silversmideskurs
• börja en luffarslöjdskurs
• lära mig måla
•  lära mig spela cello
• och gitarr
• och saxofon
• dansa magdans
• dansa argentinsk tango
• måla alla lister, taket och trappen på torpet
• torka vindruvor och se om man får russin

Plus lite idéer som jag vill förverkliga på jobbet. Och så allt det jag redan gör såklart....

Mitt jobb är härligt. Ibland gör jag saker bara för att de ska göras och så mitt i det där rutinbesöket träffar man en människa som har roliga intressen och fantastiska berättelser att dela med sig av. Då blir jag ödmjuk och det är bra minsann.

Alla ni som tror att kyrkan är en stillsam och lite tråkig plats kan tänka om nu. I går skulle vi hämta äldsta Torparsonen som var på ungdomsträff på EFS i Kristianstad. Han ringde och sa- Var inte oroliga, men jag har gjort illa mig lite...

Han och en tjej hade krockat under en lek. På något sätt hade hennes framtänder slagit upp ett hål uppe på Sonens skalle. Blodet forsade, allmän kalabalik. Det visade sig trots allt inte vara nån större fara. Men nog var han lite groggy och rätt så missfärgad när han kom hem.
I går hade vi besök av min sömmerska och hennes man. De bor utanför Chesterfield i England och det är hon som syr alla mina härliga vackra prästkläder. Det är så roligt att de tar sig tid att komma upp till oss när de är hemma här i Sverige. Hon kommer från Torekov och det är ändå några mil att köra till oss. Jag vet ju själv hur tight det är när man kommer hem och ska hinna med allt man vill på bara några dagar. Vi fick i alla fall en fin, men lite kall, dag där vi tittade på snapphanebygden och medeltidskyrkor. Nästa gång blir det en rejäl vandring i göingeskogarna.

Till sist: jag är glad och stolt att få bo i en by och tillhöra en kyrka som ställer upp när det gäller. Haddile får stanna för att människor inte ger upp. Nu hoppas jag och ber att det ska finnas en lösning som gör att alla inblandade blir rätt behandlade. Från Haddile till hennes mamma och hennes fosterföräldrar. Heja Broby!

Härlig helg

Vilken härlig helg jag haft. Jag har inte gjort nånting! Bara varit hemma och mått gott. I går gick jag i och för sig bärsärk på plommonträdet som slagit mig i huvet ett otal gånger, men nu är det slut med det. Medelst en bågsåg(tror jag) och en konstig lång sekatör kapade jag bort allt som var i vägen. Som försvar bombarderade trädet mig med ett ton plommon, som är väldigt gott att göra Gino på förresten.
Torparns bror är hos oss i helgen och det är väldans bra tycker jag. När det två bröderna kommer samman kan vad som helst hända. Just nu håller de på att slakta en bil, som det tydligen ska bli dragkrok på när det är klart. Innan dess fick alla kranar i huset sig en omgång.
Det är inte bara plommon vår trädgård bjuder på utan även druvor, äpplen, blåbär och annat gott.

Lördag morgon

Hur märkligt ordnad är icke tillvaron. Ledig lördag med sovmorgon och jag vaknar pigg som en halstrad mört i ottan. Vad göra? Ja torpet är fullt med små projekt, allt ifrån att måla om trappen till att sy kuddar av gamla ulltröjor. Eftersom Torparn sover fortfarande låter jag trappen vara och sätter en deg istället. Det är underbart med höst i alla fall. Luften hög, färgerna klara, allt är gott i den bästa av världar.

Här jobbar jag

Ville bara visa lite bilder på min arbetsplats. Kyrkorna kommer senare

Konvent i stoby

Idag träffas alla präster i västra Göinge kontrakt i den här fina kyrkan!

Katt i knät

Sitter här framför höstens första brasa med en katt i knät. Pelargonerna fick flytta in från terassen idag, insåg att jag glömt bort dem lite. Varje dag plockar vi in mängder med äpplen plommon och vindruvor. Jag trivs rätt bra med höstkänning!

Söta djur med fula ljud

Vi Har under några nätter sovit i vårt stora fina växthus, där vi ställt in en bäddsoffa. Väldigt mysigt med vindruvsklasarna dignande på armslängds avstånd, månen och stjärnorna som tak, men ändå skyddat mot regn och blåst. Ibland kommer naturen närmare än man väntat. Tidigt i morse vaknade vi med ett ryck av ett fruktansvärt avgrundsvrål precis utanför huvudkudden. När vi tittade ut stod där två väna små rådjur och tittade in på oss. Det ena måste ha varit väldigt upprört för det utstötte de mest vidriga oljud under en rätt lång stund. Det är så härligt att kunna komma så nära naturen alldeles på vår egen tomt!