Herrens moder

Anta utmaningen. Tänja på gränserna. Lämna sin trygghetszon. Tänka utanför boxen. Gå utanför ramarna. Släppa kontrollen. Är det något du gjort på sistone? Maria gjorde det med råge i alla fall. Men jag är ändå glad att hennes reaktion är precis som min när någon kommer med ett förslag som jag tycker låter omöjligt – Nääää, hur skulle det gå till?

Maria ifrågasätter ju också ängeln Gabriel – Jag har ju inte haft nån man! Men där tar likheten slut. För Maria antar genast utmaningen, släpper kontrollen och tror att för Gud är inget omöjligt. Hon accepterar att det är fullt möjligt att bli med barn utan man. Handlar det om oskuld och dålig utbildning måntro? De hade väl knappast någon sexualundervisning i skolan på Marias tid. Fast å andra sidan levde de närmare djuren och naturen, så jag gissar att Maria mycket väl visste hur det gick till när det blir barn! Hur förklarar man då att Maria gick med på förslaget från Gud? Jag tror att Maria helt och fullt verkligen trodde att för Gud är inget omöjligt.
Tror du det? Känn efter en stund. Smaka på orden. För Gud är inget omöjligt. För Gud är inget omöjligt.
Nej jag har svårt att ta in det. Jag kan inte släppa på mina ramar och min kontroll så fullständigt. För nog måste väl ändå Gud vara bunden av naturlagarna? Nog måste väl Gud följa de vetenskapliga reglerna?
Men Maria tror och hennes tro är smittsam! Både Josef och Elisabeth dras med utanför deras trygghetszoner. Till och med barnet Elisabeth bär på berörs av Maria. Vad är det Maria gör då, när hon antar utmaningen. När hon erbjuds uppdraget att för alltid ändra människors sätt att leva och tro? Vilka planer och strategier drar hon upp för att bäst förbereda sig på att ta emot och föda Gud själv?
Maria gör bara en enda sak.
Maria säger ja.
Ja, låt det ske med mig som du har sagt.
Ja.
Om mindre än en vecka firar vi konsekvensen av detta ja. Jesu födelse. Jesus som kommer till oss med ett förslag. Ett erbjudande – Vandra med mig, för jag är vägen, sanningen och livet. Fast det är ju omöjligt, eller hur? Vi måste ju ha några regler för hur man gör. Vi kan ju inte bara plötsligt släppa allt som vi är vana vid och börja…. Tro! Vad skulle folk säga! Och hur skulle jag förhålla mig till andra människor? Och hur gör jag för att tro? Jag måste ju ha nån form av plan – Läsa i Bibeln, gå i kyrkan, lämna kollekt, kunna psalmer och följa kyrkoåret. Innan jag kan börja tro. Eller hur? Känner du också att du vill ha kontroll över din tro? Över ditt liv? Styra upp det så att det inte bär iväg med oss, livet och tron. Eller vill du kanske nu, just nu, veckan innan jul, här i Bergakyrkan i Bjärreds församling, tänka lite utanför ramen, anta utmaningen en liten gnutta. Släppa på kontrollen aldrig så lite? Tro en aning?
Det är rätt enkelt, trots allt. Det behövs inte mycket. Faktiskt bara två små bokstäver. J och a.
Vi kan få ta emot den största gåvan av alla, tillsammans med Maria.

Vi behöver bara. Säga.
Ja.