Att få något. Det innebär svår ångest och skuldkänslor. Varför är det så? En gåva ska vara fri, helt utan band och tvång. Om jag ger dig något innebär inte det att du måste ge mig något likvärdigt tillbaka. Om jag säger något vänligt till dig innebär inte det att jag har baktankar och vill ha något av dig. Jag undrar om Gud verkligen insåg vad han gjorde när han gav sig själv till oss, den där julen? Att han skapat generation efter generation av skuldfyllda människor som aldrig någonsin kan ge något likvärdigt tillbaka. Hur skulle vi kunna det, då vi inte ens kan ge varandra de enklaste små julklappar utan att det skapar en massa borden och skullen och måsten?
Min gåva är mitt sätt att visa att jag tänker på dig och bryr mig om dig.
Guds gåva till oss är hans sätt att visa att han älskar oss och bryr sig om oss. Jag blir glad av att ge och jag är förmäten nog att tro att Gud blir glad av att ge sig själv till oss. Jag vill dela mina närmastes liv och vardag. Söcken och helg. Det tror jag Gud ville också den gången han föddes som människa, helt utan krav och baktankar.
Så ta emot gåvan. Den är till dig, du är älskad och ihågkommen. No strings attached.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar