Jul igen. Och vi har samlats till en stunds sång och bön. Härligt eller hur?
Men nu kommer vi till den här lilla biten då prästen ska prata. Och hur underbart det än är med julen och dess budskap så skapar den här lilla stunden rätt mycket bekymmer för mig. För hur ska jag komma på något nytt att säga om de här texterna???? Allt är ju redan sagt en miljon gånger. Ska jag prata om Maria? Josef? Herdarna? Änglarna? VAD????
Men så inser jag att vi kanske inte har samlats här för att höra något nytt. Vi har kanske samlats för att påminna oss om något gammalt? Något som har hållit i 2010 år. Vi kanske vill höra samma sak igen, precis som vi älskar att sjunga samma psalmer varje jul.
Och budskapet tål att upprepas. Gång på gång. Här i kyrkan, men också inne i oss själva.
Gud älskar oss så oändligt mycket att han väljer att födas som en av oss. Och han väljer inte att födas i Drottningholms slott, eller i Vita Huset eller i Zlatans villa. Nej Gud väljer att födas i ett stall i ett av världens mest konfliktfyllda länder. Han väljer att fördas av en ung flicka, utan erfarenhet av livet. Han väljer att berätta nyheten först för några herdar, ett av de smutsigaste och tyngsta arbeten som finns.
Så mycket älskar Gud dig. Ja just dig, som sitter här nu. Han gör allt han kan för att förstå hur våra liv är. Ja han gör mer än så, han går ännu ett steg längre, men det är en helt annan historia.
Just nu får vi fira Herrens födelsedag. Ta det som en möjlighet att visa Gud att det inte bara är eländigt att vara människa. Det är också otroligt, fantastiskt och alldeles Underbart!
God Jul
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar