bokslut

Dax att säga farväl till 2010. Vilket år jag haft!

• Jag blev präst!!!! Jag klarade faktiskt av det, en helt otrolig bedrift....
• Jag var med i TV och fick mina minuter i strålkastarljuset. Jag är och förblir exhibitionist.
• Jag separerade från Pandan och...
• skilde mig. Ett klokt beslut från oss båda. Vi trivs båda bättre med varann nu.
• Jag läste alla Jane Austens böcker
• Började jobba i Bjärred, det bästa som jag gjort någonsin!
• Gick vilse i en omöjlig skog utanför Jörlanda, efter att ha plockat min första kantarell.
  

Sen flyter allt samman. om ni kommer på något mer jag gjort hör gärna av er. Gott slut till er alla.

Jamtelagen av Ewert Ljusberg

1. Du skall veta att du är något - jämt.

2. Du skall veta att du är lika god som andra.

3. Du skall som jamt aldrig tro att du är förmer än andra eller mindre än andra.

4. Du skall komma ihåg att du alltid duger som du är.

5. Du skall älska dig själv så du kan älska andra.

6. Du skall inte döma andra för att de heller inte begriper bättre.

7. Du skall alltid bekämpa självgodheten inom dig.

8. Du skall jämt vara glad över ditt tungomål.

9. Du skall vårda och försköna den bit av jorden som du ett ögonblick i historien
förvaltar åt de ofödda.

10. Du skall bejaka den gåva som heter livet.

vådan av gåvor

Att få något. Det innebär svår ångest och skuldkänslor. Varför är det så? En gåva ska vara fri, helt utan band och tvång. Om jag ger dig något innebär inte det att du måste ge mig något likvärdigt tillbaka. Om jag säger något vänligt till dig innebär inte det att jag har baktankar och vill ha något av dig. Jag undrar om Gud verkligen insåg vad han gjorde när han gav sig själv till oss, den där julen? Att han skapat generation efter generation av skuldfyllda människor som aldrig någonsin kan ge något likvärdigt tillbaka. Hur skulle vi kunna det, då vi inte ens kan ge varandra de enklaste små julklappar utan att det skapar en massa borden och skullen och måsten?
Min gåva är mitt sätt att visa att jag tänker på dig och bryr mig om dig.
Guds gåva till oss är hans sätt att visa att han älskar oss och bryr sig om oss. Jag blir glad av att ge och jag är förmäten nog att tro att Gud blir glad av att ge sig själv till oss. Jag vill dela mina närmastes liv och vardag. Söcken och helg. Det tror jag Gud ville också den gången han föddes som människa, helt utan krav och baktankar.
Så ta emot gåvan. Den är till dig, du är älskad och ihågkommen. No strings attached.

Betraktelse vid julbönen

Jul igen. Och vi har samlats till en stunds sång och bön. Härligt eller hur?

Men nu kommer vi till den här lilla biten då prästen ska prata. Och hur underbart det än är med julen och dess budskap så skapar den här lilla stunden rätt mycket bekymmer för mig. För hur ska jag komma på något nytt att säga om de här texterna???? Allt är ju redan sagt en miljon gånger. Ska jag prata om Maria? Josef? Herdarna? Änglarna? VAD????

Men så inser jag att vi kanske inte har samlats här för att höra något nytt. Vi har kanske samlats för att påminna oss om något gammalt? Något som har hållit i 2010 år. Vi kanske vill höra samma sak igen, precis som vi älskar att sjunga samma psalmer varje jul.

Och budskapet tål att upprepas. Gång på gång. Här i kyrkan, men också inne i oss själva.

Gud älskar oss så oändligt mycket att han väljer att födas som en av oss. Och han väljer inte att födas i Drottningholms slott, eller i Vita Huset eller i Zlatans villa. Nej Gud väljer att födas i ett stall i ett av världens mest konfliktfyllda länder. Han väljer att fördas av en ung flicka, utan erfarenhet av livet. Han väljer att berätta nyheten först för några herdar, ett av de smutsigaste och tyngsta arbeten som finns.

Så mycket älskar Gud dig. Ja just dig, som sitter här nu. Han gör allt han kan för att förstå hur våra liv är. Ja han gör mer än så, han går ännu ett steg längre, men det är en helt annan historia.

Just nu får vi fira Herrens födelsedag. Ta det som en möjlighet att visa Gud att det inte bara är eländigt att vara människa. Det är också otroligt, fantastiskt och alldeles Underbart!

God Jul

Herrens moder

Anta utmaningen. Tänja på gränserna. Lämna sin trygghetszon. Tänka utanför boxen. Gå utanför ramarna. Släppa kontrollen. Är det något du gjort på sistone? Maria gjorde det med råge i alla fall. Men jag är ändå glad att hennes reaktion är precis som min när någon kommer med ett förslag som jag tycker låter omöjligt – Nääää, hur skulle det gå till?

Maria ifrågasätter ju också ängeln Gabriel – Jag har ju inte haft nån man! Men där tar likheten slut. För Maria antar genast utmaningen, släpper kontrollen och tror att för Gud är inget omöjligt. Hon accepterar att det är fullt möjligt att bli med barn utan man. Handlar det om oskuld och dålig utbildning måntro? De hade väl knappast någon sexualundervisning i skolan på Marias tid. Fast å andra sidan levde de närmare djuren och naturen, så jag gissar att Maria mycket väl visste hur det gick till när det blir barn! Hur förklarar man då att Maria gick med på förslaget från Gud? Jag tror att Maria helt och fullt verkligen trodde att för Gud är inget omöjligt.
Tror du det? Känn efter en stund. Smaka på orden. För Gud är inget omöjligt. För Gud är inget omöjligt.
Nej jag har svårt att ta in det. Jag kan inte släppa på mina ramar och min kontroll så fullständigt. För nog måste väl ändå Gud vara bunden av naturlagarna? Nog måste väl Gud följa de vetenskapliga reglerna?
Men Maria tror och hennes tro är smittsam! Både Josef och Elisabeth dras med utanför deras trygghetszoner. Till och med barnet Elisabeth bär på berörs av Maria. Vad är det Maria gör då, när hon antar utmaningen. När hon erbjuds uppdraget att för alltid ändra människors sätt att leva och tro? Vilka planer och strategier drar hon upp för att bäst förbereda sig på att ta emot och föda Gud själv?
Maria gör bara en enda sak.
Maria säger ja.
Ja, låt det ske med mig som du har sagt.
Ja.
Om mindre än en vecka firar vi konsekvensen av detta ja. Jesu födelse. Jesus som kommer till oss med ett förslag. Ett erbjudande – Vandra med mig, för jag är vägen, sanningen och livet. Fast det är ju omöjligt, eller hur? Vi måste ju ha några regler för hur man gör. Vi kan ju inte bara plötsligt släppa allt som vi är vana vid och börja…. Tro! Vad skulle folk säga! Och hur skulle jag förhålla mig till andra människor? Och hur gör jag för att tro? Jag måste ju ha nån form av plan – Läsa i Bibeln, gå i kyrkan, lämna kollekt, kunna psalmer och följa kyrkoåret. Innan jag kan börja tro. Eller hur? Känner du också att du vill ha kontroll över din tro? Över ditt liv? Styra upp det så att det inte bär iväg med oss, livet och tron. Eller vill du kanske nu, just nu, veckan innan jul, här i Bergakyrkan i Bjärreds församling, tänka lite utanför ramen, anta utmaningen en liten gnutta. Släppa på kontrollen aldrig så lite? Tro en aning?
Det är rätt enkelt, trots allt. Det behövs inte mycket. Faktiskt bara två små bokstäver. J och a.
Vi kan få ta emot den största gåvan av alla, tillsammans med Maria.

Vi behöver bara. Säga.
Ja.

Big Bowl

Trodde namnet hänvisade till bowlingbanan. Insåg inte förrän efteråt att det hänvisade till stooora skålar med julmat!
Vi var och åt jullunch med arbetslaget idag på Bowlinghallen Big Bowl i Malmö. Jag har underbara, glada och tjattriga kollegor!
Vi skulle åka buss till Malmö tillsammans och vår underbara stackars Kanslist fick agera hönsmamma och försöka få på hela gänget på bussen.
Eftersom det var Den Värsta Snöstormen I Mannaminne ( Det är alltid det här nere när det snöar lite...) så gick det långsamt att åka in till stan.
Väl framme på Big Bowl blev vi placerade i den stora restaurangen med en helt underbar servitör. Han kunde sitt jobb. Vi kände oss väldigt välkomna.
Sen var det dax att äta.
Bord 1 sill:
paprikasil, currysill, Cherrysill, fänkålscill, senapssill, skånsk senapssill, special inlagd sill, lite mera sill, en till sill, en väldigt god sill, en mindre god sill, en sill som nån annan tyckte var en god sill, matjessill, ägg, sill. Bröd och potatis.
Bord 2:
gravad lax, kallrökt lax, varmrökt lax, inkokt lax, leverpastej, pate, korv, lite mer korv, en korvasluring, lammfiol, skinka, skinka igen och kalkon.
Bord 3:
prinskorv, köttbullar, revbensspjäll, lammkorv, lutfisk, omelett, kål, kål, kål, kål, vad är det med skåningarna och deras kål, bruna bönor,
Bord 4:
risgrynsgröt, ostkaka, skånsk äpplekaka ( ÄppEL kaka),fruktsallad, ris a la malta, mandelmusslor, småkakor, frukt, choklad, knäck, marmelad, fudge, mintkyssar, polkagrisar och annat plock.
Bord 5: kaffe och te.
Sen skulle vi bowla.....
Sen skulle vi åka hem. Eftersom det fortfarande var Den Värsta Snöstormen I Mannminne så kunde bussen inte köra på motorvägen utan hittade en annan krignelikrokväg. Det märkliga är att det blir en så fin gemenskap i bussar då chauffören är glad och trevlig.
Samt att man sitter längst bak i bussen och känner sig som på högstadiet igen.
Och det var lite slirigt på vägen. det kände jag då jag körde hem sen......

http://www.bigbowl.se/

okej!

dax att släppa denna?

Vill bara ha detta sagt. Jag håller redan på att noja mig fördärvad över vart jag ska ta vägen efter att jag slutar här i juni! Snart, snart snart får jag börja söka jobb och min vana trogen är jag redan flera månader fram i mina planer utan att ha en aning om vart jag vill och vad jag har möjlighet att göra. Så. Mitt Lucialöfte är: Släpp kontrollen. Det blir det som det är tänkt att bli. Hoppas nu bara att i och med att jag skrivit detta offentligt, så kan jag också leva efter de orden!

Lucia

Vi spred lite glädje i vintermörkret idag! jag har världens bästa jobb och världens bästa arbetskamrater!

tejp

Vet inte vem, men nån är det. Som jag ska tacka för de flera kilometer tejp mina skidor var inlindade i när jag fick dem på bussgods. Pappa? Är det du som varit så nogrann? Skicka i så fall med en cirkelsåg vid nästa tejpleverans! Kan det vara så att tejp genomgår en kemisk reaktion då den färdas genom Sverige? Detta var i alla fall det klistrigaste jag varit med om! Se framför er en sketch med typ Buster Keaton där han får nåt som sitter fast på händerna. Dubbla den bilden. Igen. Och igen. Då har ni mig i min minimala hall där jag försöker befria mig själv, mina skidor, mina skidskor, mina stavar, mattan, kläderna och väggarna från tejp!!!!!! Men nu är vi i alla fall fria så nu ska vi ut och leta upp ett skidspår, jag och mina skidor. Och om det följer med en och annan tejpbit på färden må det ju vara hänt....

Jisses Kors! sa Josef....

Nu lackar det mot jul minsann och vad betyder det i kyrkan? Jo julspel, julvandringar och krubbvisningar för skolorna så klart!
I tre dagar nu ska vi ha en julvandring för förstaklassarna i Bjärred och det är såå roligt!
Det hela börjar med att guiden snurrar ett grytlock som tar barnen 2000 år bakåt i tiden ( Tack Jamtli för den fina idén) Där får de träffa Josef som när han öppnar dörren och får se barnen utropar Jisses Kors! Lustigt tyckte vi som satt och väntade på vår tur att dyka upp. Jesus hade ju inte suttit på nåt kors än, han var ju inte ens född!Barnen tyckte också att Josef var roligt, eftersom de kände igen sin skolpräst bakom allt skägg. Men de hjälpte glatt Josef att fylla i blanketten inför resan till Betlehem.... Och så fortsätter resan. Barnen följer med Josef och Maria till Betlehem, träffar herdarna, som lyckades klämma ut en ynklig ton ur en panflöjt.... Ser en ängel komma ut ur garderoben. Bokstavligen. Vår ängel gömde sig i en skrubb,för att kunna dyka upp så vackert så vackert och tala om att det fötts ett barn i Davids stad. Ungarna springer glatt till stallet och ser de tre vise männen komma med gåvor. Sedan sjunger de en fin visa för barnet och får sedan åka grtylock tillbaka till nutiden igen.
Mitt jobb är alldeles, alldeles underbart! Idag höll jag mässa på morgonen, sedan spelade jag herde och vis man( Jomenvisst serru! jag kan spela vis!), efter det planerade jag och kantorn ett par gudstjänster, sen var det middagsbön. Efter det bar det av till vårdhemmet för att hämta några rullstolar (med människor i) till trivselträffen och Luciatåget här på Berga. Jag gillar advent!

Predikan 2 söndagen i AdventGuds rike är nära

Markus är en fåordig herre. Han påminner lite om en tjurig gammal bondgubbe som sitter vid sitt köksbord, med en kopp kaffe framför sig och en pris snus under läppen. Utanför snöar det. Det enda som hörs är köksklockans taktfasta tickande. Tick, Tack, Tick, Tack. Markus broderar inte ut sin berättelse med en massa onödigt svammel. Nä, rakt på sak. Kort och gott. Johannes var fängslad. Jesus kom till Galiléen och där förkunnade han: "Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet."
Punkt.
Innan har det stått lika kort om hur Jesus döps och sedan frestas i Öknen och efter kommer en kort passage om hur de första lärjungarna samlas.
Men det roliga med Markus är att han ändå trots att han verkar så sur och tvär börjar hela sin berättelse med ett glatt utrop. Även det korthugget, men kanske just därför känns det så äkta:
"Här börjar glädjebudet om Jesus Kristus, Guds son."

Markus Evangelium är det äldsta och från honom har Lukas och Matteus fått delar av sina berättelser. De har broderat ut och format dem så att det blev deras.
Så kan faktiskt vi också göra. Vi får läsa evangelierna i Bibeln, sen kan vi ta berättelserna och forma om dem så att de blir våra. Din och Min. Hur låter ditt glada budskap om Jesus? Vad är ditt Evangelium? Vad vill du förkunna? Hur vill du förkunna? Vi har världens chans nu när det är advent och vi gått in i ett nytt kyrkoår, och snart får vi även ett vanligt nytt år. Vad vill du ha med in i Din Guds rike och in i kyrkan? Kanske söker du ro och vila? En tyst vrå att samla dina tankar på. Eller gemenskap och en stunds samtal och skratt. En varm hand och en varm kopp kaffe? Vill du behövas? Få finnas för andra och känna att du betyder något för andra? Eller vill du bara sjunga, fyllas av musik och glädje?
Tiden är inne! NU!
Guds rike är nära – nära oss, inne i oss. Det är inget som finns nånstans där borta, i himlen, eller vad man vill kalla det. Det rike som är Guds finns allra närmast oss. Ett starkt rike men samtidigt så skört, eftersom Gud regerar med kärlek. Vi vill nog alla någon gång själva försöka regera detta rike, våra liv. Men sällan lyckas vi bra med det. Istället krossar vi varandra med hårda ord, sårande handlingar och egenkärlek. Vi förstör våra egna inre Riken med självförakt, skuld och skam. Men om vi låter Gud få makten och tillträde till vårt inre upprättas vi av Jesus och rättfärdigas – Befrias från skuld. Inte bara en gång utan gång på gång på gång. Våga tro på det. Tiden är inne, våga byta riktning.
Vi bär alla på saker som det aldrig känns rätt tid att göra. Kanske vill vi ta kontakt med någon, be om hjälp. Be om förlåtelse, berätta något svårt eller göra något jobbigt. Jag har till exempel inte varit till tandläkaren på åratal, jag är livrädd! Det som är svårt i dessa situationer är att vi inte vet utgången. Vi kan inte veta hur reaktionerna blir. Vi kan föreställa oss och oftast är fantasierna värre än verkligheten.
Det Jesus säger här idag till oss är att Tiden är inne. Tiden är inne att göra det där svåra, att byta riktning, bryta en vana. Inte sen utan nu. Ring det där samtalet, be om förlåtelse, ta upp kontakten med någon förlorad vän eller släkting, berätta det där jobbiga. Dra inte ut på det längre. Då byts rädslan och svårigheterna ut till frimod! Har du någon gång gjort något sådant svårt vet du att det ofta blir ett Före och ett Efter den händelsen. Det sker en omvändelse från det som varit till det nya. Guds rike får slå ut i full blom. Det rättfärdiga skottet slår rot inom oss. Vi får vända in på en ny väg, slippa bära på skulden och skammen och vi får tro på glädjebudet om Jesus Kristus, Guds son som regerar våra liv med kärlek.

samtalsämne

Vi har samtalsämne här nere i södern just nu, som verkar outtömligt. Snön! Det snöar i skåne. I år igen. Visst kom snön lite tidigare än förut och visst är det lite kallare och visst kör vi lite sämre på vägarna och visst vill vi att eländet ska försvinna, eller stanna kvar, eller bli mindre, men tänk om det kommer mer och titta nu snöar det igen om det kunde låta bli att blåsa i alla falla och tänk att det blir så här varje år och nu ställer de in tågen igen!
Jag är så glad att jag bor i Sverige, för vi har aldrig brist på samtalsämnen i ett land som bjuder på så mycket väder som vårt!
Och ja jag älskar snön, men nej jag har aldrig frusit så som sen jag flyttade hit ner. Och varför är det lag på att vi ska ha vinterdäck, men det gäller inte för alla bilar som kommer över bron? Vill vi att folk ska köra ihjäl sig då de kommer hit? Eller köra ihjäl nån annan?
En annan sak som är positiv med vädret ur samtalssynvinkel är sjukdomarna som kommer i dess kölvatten. Tänk bara så många förkylningar och magsjukor vi har att diskutera nu igen! Jag undrar vilket djur som kommer bli beskylld för influensa i år. Och jag hoppas jag inte drabbas för hårt av den nu, bara för att jag raljerar.
jag är i alla fall glad, för jag ska få döpa en kompis barn i Januari. Har jag tur så stannar snön till dess!