Nya tider

hejsan!
En liten snabb hälsning bara, från min nya arbetsplats! Är numer komminister i Norra Åkarp och Vankiva pastorat! Andra dan på jobbet och jag trivs storartat.
Det nya året började med en jättefin nyårsfest och en lunginflammation för min del. Men flytten till Glimminge gick bra ändå med hjälp av Torpar'n och hans barn. Så nu är jag torparsambo och jag trivs storartat med livet.

Jultraditioner

Jag tycker det är så roligt att höra om olika familjers olika traditioner kring julen. Alla har vi saker som bara "måste" göras för att det ska bli jul. Saker som ska bakas och ätas, ses och sägas på rätt sätt för att rätta känslan ska infinna sig.
I år firar jag jul med min nya familj i Torpet och vi ska jämka ihop våra olika traditioner. Har insett att jag driver detta med julen mycket hårdare än Torpar'n och ska nog dra ner på alla mina måsten till nästa år. Hans sätt att fira känns mycket lugnare än mitt och när jag blir grinig för att julekakorna redan är uppätna så inser jag ju att jag missat grejen med jul. Det viktiga är väl inte att hamstra inför en enda dag utan att njuta och har roligt tillsammans. Så i år firar jag att kakorna var så goda att de redan är slut, och så myser jag med min familj istället.
Hur firar du jul?
God jul!

Tack och adjö.

Den har hållit länge, länge och hjälpt mig igenom måna långa ensamma timmar. Troget funnits med mig vilka äventyr jag än velat ge mig ut på. Alltid ställt upp och aldrig klagat, suckat eller knorrat. Ingen större skönhet kanske, men det är inte jag heller, så vi passade varandra perfekt.

Men på sista tiden har jag märkt hur den blivit allt tröttare, mattats av och börjat se sliten och trött ut.

Den tiden kommer till oss alla, då man inser att man gett allt man har. Därför valde jag att säga tack och adjö, släppa taget och inte envist fortsätta med livsuppehållande verksamhet.
Tack för allt, Mitsubishin. Du var en trogen vän. Vila i frid.

Samtidigt vill jag hälsa en ny medarbetare välkommen. Jag hoppas vi sak få ett gott samarbete:

Advent och nystart

På söndag är det första advent och det innebär nytt år i kyrkan. Även för mig sker det stora förändringar i livet just nu. Håller på att kolla efter en ny bil. Lilla My kämpar på allt vad den kan, men vi måste alla inse vår förgänglighet och förstå att inget varar för evigt. Inte ens en liten röd Mitsubishi...
Sen ska jag flytta efter jul. Jag flyttar ihop med Torpar'n, hipp hurra! Det innebär även en massa packande av flyttkartonger och annat mög. Avskyr att flytta, trots att jag borde vara expert på det efter alla mina försök.
Denna flytt betyder även nytt jobb, I Norra Åkarps församling, strax norr om Hässleholm.
Min tid i Raus blev alltså mycket kortare än vad jag först trodde, men det är bara att inse att livet lever med en ibland utan att bry sig om vilka planer man gjort upp.
Jag är kort sagt fullständigt lycklig och fullständigt stressad.

Hos Systeryster

I helgen var jag och Torpar'n och Torpardottern hos min syster. Det är bara två år sedan jag var där och hälsade på sist, så jag tänkte det var dax igen. Vi hade en härlig helg, med god mat, söta barnbarn och allmänt mys. Enda smolket var att jag fortfarande var lite hostig. Men Systeryster hade hostmedicin jag fick prova. Katastrof. Jag hostade konstant igenom natten. Höll på att kvävas ett antal gånger. Så fort jag la mig ner höll jag på att kvamna. Inte blev det bättre av att jag försökte hosta så snällt och tyst jag kunde för att inte väcka alla i hela huset. Till sist kröp jag ihop, liten och ynklig på badrumsgolvet. Där fann Torpar'n mig fram på småtimmarna och då såg han till att jag gick och la mig på riktigt istället. Inga Martyrfasoner här inte!
Nästa dag fick Torpardottern rida på en liten chettis som tyckte det var roligare att äta än att trava runt på en grusplan. Sen for vi hem till Skåne igen.
Och jag hostar fortfarande och min chef har sagt åt mig på skarpen att gå till doktorn. Så då får jag väl göra det.

sjuk

Jag har fått en höstförkylning som aldrig vill ge med sig. Det är helt vansinnigt synd om mig.

tre i rad

Jag och Torpar'n och Torpardottern har under hösten gått en kurs i linedance. Himla skoj!
Om man tror att linedance är att klä sig i flanellskjorta och cowboyhatt och lunka runt ett golv i enformiga rörelser, får man nog tänka om.
Man kan dansa allt på linje. Vi dansar funk, hiphop, vals, chacha och salsa. Plus en del country med så klart. Det är vansinnigt svårt och hur kul som helst.
I fredags kom mitterminsprovet. Vi åkte på linedancekväll i Bjärnum. Plötsligt skulle vi försöka stå på egna ben, utan vår lärare som företrampade varje steg vi skulle ta. Vi var så nervösa Torpar'n och jag. Vi övade flera kvällar i rad, skrev upp alla danser vi hade övat på och tragglade, tragglade, tragglade. fredagen kom och vi klev lite tveksamt upp på det klistriga golvet och började dansa. Och som vi dansade! Vi kunde ju! Vi dansade inte bara de låtar vi tränat in utan vi vågade prova våra steg även till annan musik. Jag dansade så hela kroppen värkte, svetten rann och min omsorgsfullt kammade frisyr låg som klistrad kring skalpen.
Men den som gjorde bäst ifrån sig var nog torpardottern ändå. Med sina 10 år var hon helt klart yngst på stället. Vilket visar att man kan roa sig jättebra över åldersgränserna då man dansar linedance tillsammans!

http://lottaonline.se/