I helgen var jag och Torpar'n och Torpardottern hos min syster. Det är bara två år sedan jag var där och hälsade på sist, så jag tänkte det var dax igen. Vi hade en härlig helg, med god mat, söta barnbarn och allmänt mys. Enda smolket var att jag fortfarande var lite hostig. Men Systeryster hade hostmedicin jag fick prova. Katastrof. Jag hostade konstant igenom natten. Höll på att kvävas ett antal gånger. Så fort jag la mig ner höll jag på att kvamna. Inte blev det bättre av att jag försökte hosta så snällt och tyst jag kunde för att inte väcka alla i hela huset. Till sist kröp jag ihop, liten och ynklig på badrumsgolvet. Där fann Torpar'n mig fram på småtimmarna och då såg han till att jag gick och la mig på riktigt istället. Inga Martyrfasoner här inte!
Nästa dag fick Torpardottern rida på en liten chettis som tyckte det var roligare att äta än att trava runt på en grusplan. Sen for vi hem till Skåne igen.
Och jag hostar fortfarande och min chef har sagt åt mig på skarpen att gå till doktorn. Så då får jag väl göra det.
Tack för:
Tidsväxlingen, den får en att tänka till mitt i slöhösten....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar