Tack och adjö.

Den har hållit länge, länge och hjälpt mig igenom måna långa ensamma timmar. Troget funnits med mig vilka äventyr jag än velat ge mig ut på. Alltid ställt upp och aldrig klagat, suckat eller knorrat. Ingen större skönhet kanske, men det är inte jag heller, så vi passade varandra perfekt.

Men på sista tiden har jag märkt hur den blivit allt tröttare, mattats av och börjat se sliten och trött ut.

Den tiden kommer till oss alla, då man inser att man gett allt man har. Därför valde jag att säga tack och adjö, släppa taget och inte envist fortsätta med livsuppehållande verksamhet.
Tack för allt, Mitsubishin. Du var en trogen vän. Vila i frid.

Samtidigt vill jag hälsa en ny medarbetare välkommen. Jag hoppas vi sak få ett gott samarbete: