Jag tror att jag tidigare här på bloggen berättat om min tendens att tappa pärlor på golvet då jag gör smycken. Har jag inte berättat det förut så vet ni det nu. Jag brukar ha den ovanan att jag river ner mina små pärlburkar på golvet, med resultatet att pärlorna på något vis mångdubblas och sprider sig in i hörn som egentligen inte finns i min lilla lägenhet. Nåja.
I söndags skulle jag snabbt och lätt hämta lite gummiband i ett av skåpen här på jobb. Öppnar med en elegant schvung skåpdörren. Sträcker in min nätta lilla hand och.... River ner en låda med pärlor. En glasslåda. GLASSLÅDA. Full. med. Pyttepyttepyttepyttesmå pärlor. Tusentals. Miljontals ja, miljarder upphöjt till två små pärlor sprider sig med ljusets hastighet över hela golvet. De glittrar vackert i solljuset. Över hela golvet. Och om fem minuter ska jag vara på ett helt annat ställe och ha gudstjänst.
Pärlor för svin, eller pärlor försvinn?
I måndags var jag i alla fall med min pojkvän Torpar'n i Varberg. Han gick på möte och jag gick på fästningen. Det var himla mysigt. För sent insåg jag att det är på varbergs fästning Bockstensmannen befinner sig. Så jag får göra ett nytt besök snart och hälsa på honom.
Och kan jag bara klura ut hur man lägger in bilder på bloggen från den här datorn, ska jag visa lite foton jag tog.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar