Gotland och lite jordärtskockor

I helgen var jag ute på äventyr. Jag var på Gotland för första gången i mitt liv, bodde på lyxigt hotell och hejade på ungarna som tävlade i gymnastik. Satte även igång ett brandlarm och gick ett par mil. Och varför gjorde jag nu allt detta? Jo, Torparbarnen håller på med gymnastik och deras klubb brukar delta i Wisbycupen. Vi skulle så klart följa med och heja på men, tyvärr,tyvärr, fanns det inte plats för oss där de andra föräldrarna skulle bo, så vi var tvungna att bo på Hotell Tott...

Visby är en otroligt fin stad. Så fin att man nästan inte kan tro att den är sann. Tyst och lugnt, soligt och fylld av Jasmindoft.








Under lördagen var det tävlingar och vi såg mängder med barn hoppa och volta och studsa och de var suveränt duktiga. Vår klubb - Gymtex vann silver i en gren och placerade sig väldigt bra i de övriga. Fick alltså öva på att vara en väldigt stolt Mammut!

Hur var det med brandlarmet då? Jo det arkitektoniskt fulländade hotellet ( beskrivningen lånad från deras egna broschyr) hade missat den lilla detaljen med fläkt i badrummet. Så efter att ha travat runt en hel dag ville jag ta en lååååååååååååång och vaaaaaaaaaarm dusch i det lyxiga hotellbadrummet. Ja egentligen ville jag ta ett varmt bad, men det fanns ingen propp till badkaret, nåja, en annan historia. Så jag duschade. Och duschade. Och duschade. Och plötsligt börjar ett vansinnestjutande i hela hotellet. Receptionisten kommer infarandes i vårt rum med panik i rösten. Jag gömmer mig bakom duschdraperiet och sen väntar vi. Länge. Till sist knackar det försynt på dörren, en bred gotländsk dialekt sveper in och säger att "vi vill bare se att larmet slockna". Jag gömmer mig fortfarande inne på badrummet.
Ingen rök utan eld? Jodå, hur lätt som helst....



På måndagen hemma på torpet bestämde jag mig, med god hjälp av katterna Sigge och Simba, att gräva upp jordärtskockorna. Jag vet nu varför de heter som de gör. Inte katterna, men skockorna. De skockar sig verkligen där nere i jorden! Jag drog och grävde och hackade och fyllde en stor hink med skockor, men det finns nog drygt en miljon kvar som väntar på sin revansch nästa vår.
På kvällen var det dax för mitt livs första föräldramöte. Gissa om jag är en stolt Mammut!