Man ber om hjälp. Punkt. Allt blir mycket lättare om man ber om hjälp. I tid. Vi tar det från början.
I källaren på jobbet hittade jag precis ett sånt bord jag varit på jakt efter. Jag lyckades tigga till mig det av Chefen för en summa skänkt till kyrkans hjälparbete för att utrota hungern.
Glatt kånkade jag, ensam märk väl, upp bordet ur källaren, försökte baxa ut det genom dörren, där en snäll trädgårdsarbetare självmant hjälpte mig hålla upp dörren. Jag bad ju så klart inte om hjälp.
Väl framme vid Mitsubishin fällde jag sätena och började knyckla in bordet i bagaget. Jag knycklade, baxade, bände och vred i 20 minuter, sen satt bordet ohjälpligt fastkilat halvvägs in. Gick icke att rubba och bagageluckan gick inte att stänga. Förtvivlad insåg jag att så här kan ju inte bilen stå till på fredag då jag ska åka upp till Torpar'n med bordet.
Så vad gör jag? Går jag in och frågar mina snälla medarbetare om hjälp? Nä jag ringer till Torpar'n och undrar om HAN kan köra 10 mil enkel väg för att lossa bordet och köra hem det.... Tack och lov sa han nej.
Så jag fick helt enkelt be om hjälp. Gick till vaktmästarna och frågade. På två sekunder var bordet på plats i bilen och luckan stängd. Simsalabim. Tänk så enkelt allt är om man ber om hjälp och inte tror att man ska klara allt själv.
Hur jag ska få ut bordet ur bilen igen? Tja, jag hoppas ju att jag lärt mig något och ber om hjälp INNAN jag försöker knaka ut det ensam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar