2 sön eft. 13 dan. Livets källa

Det finns två böcker som är viktiga när jag skriver predikan. Den ena är Bibeln och den andra är Svenska Akademins ordbok - Saob.
När man letar upp ordet "källa" i ordboken får man den här förklaringen:
vid jordytan framvällande grundvatten, vanligen bildande en mindre vattensamling med ständigt till- och avlopp.
Och där har vi dagens predikan! Vi börjar med ytan:
Vi lever ofta väldigt ytliga liv. Likt en vattensamling speglar vi det som sker omkring oss, men vi tar oss inte tid att nå på djupet med det vi företar oss, med de människor vi möter eller med vårt möte med Gud. Texterna idag talar mycket om eld, om att brinna. I Moseboken är människorna rädda för den eld som Gud talar ur, de är rädda att komma Gud för nära, de är rädda att bli brända. Är det den sortens rädsla som hindrar oss att leva på djupet? Är du rädd att komma Gud nära? Det är nämligen tämligen riskfyllt. Vi börjar känna, blir passionerade inför något, eller någon, och då kan vi bli brända. Sårade. Eller ännu värre, förändrade! Att komma nära Gud gör något med oss, förändrar oss.
Engagerar man sig så blir man liksom Johannes en lampa som brinner och lyser, men med risk att bli utbränd. Där uppe på ytan i speglingen av livet blir vi inte nådda. Men vill vi leva fullt ut måste vi hitta kraften på något sätt, gå på djupet.
Så kommer vi fram till det framvällande grundvattnet i Saobs ordförklaring: För om vi vågar vända tillbaka till grunden, det vi kommer från – Gud! – då behöver vi inte längre skrämda hålla oss på ytan. Vi får kasta oss ut i det framvällande livet! Visst längtar vi efter det? Att likt ett barn som står högst uppe på klätterställningen kasta sig ut, säkra på att landa säkert, i föräldrarnas armar.
Grundvattnet finns där, djupt nere i jorden. Precis nu i den här stunden strömmar det av livgivande vatten under våra fötter. Det är vi särskilt medvetna just nu när man håller på att dränera kring Bergagården….
I vanliga fall märker vi det inte, känner inte av det, men utan detta grundvatten skulle det inte finnas liv på vår jord. Så är Gud i våra inre. Finns där och strömmar i oss och håller oss vid liv, utan att vi tänker mycket på det. Men så ibland väller denna grund fram i oss, vi blir medvetna om Guds nåd och kärlek som strömmar fram i öppen dager. Blir till en källa. En källa att hämta kraft ur, en källa med ständigt till- och avlopp!
Här kommer det mest fantastiska med detta ord, Källa. En källa har ett ständigt till- och avlopp! En källa fylls hela tiden på med nytt friskt vatten och från denna källa rinner detta vatten vidare ut till omgivningen. På detta sätt är det även med Guds källa i oss. Grunden, livet, kraften och nåden, Gud själv strömmar hela tiden fram på nytt och på nytt i oss. Och vi får ge vidare av detta framvällande liv i oss. Vi får gå ner på djupet, hämta kraft, inspiration och liv för att sedan föra det upp till ytan, ut till de människor vi möter, ut i vardagen. I oss finner Gud ett utlopp. Och den vattenspegel som är våra liv, kan istället för att spegla livet runt oss, få spegla Gud inom oss och vittna om hans otroliga kärlek, som gjorde att han föddes som människa och levde som människa och dog och uppstod som människa.