WoW

Det här inlägget ska inte handla om World of Warcraft. Nej det ska handla om bönhörda önskningar, förundran och wow....
Att så många olika känslor kan rymmas i en enda människa är förundransvärt. Jag känner mig som en atomklyvning just nu. Kan inte bestämma mig om jag ska ex- eller implodera.
Från och med idag kan jag räkna mig som arbetssökande. Det var informationsmöte på stiftet om våra möjligheter att söka jobb. Det närmar sig nämligen snabbt, det där ögonblicket då vårt adjunktsår är slut och vi kastas ut i världen för att stå på helt egna ben. Förunderligt. Det är en glädje och samtidigt en sorg. För i och med att vi nu får söka jobb, betyder det också att min tid i Bjärred alltför snart är över. Och plötsligt ska en massa beslut tas igen. En liten frist fick jag, men nu måste jag veta vad jag vill igen. Vart vill jag? Hur vill jag att mitt liv ska se ut från och med sommaren? Och viktigast av allt. Sammanfaller mina drömmar och önskningar med de planer jag hoppas Gud har för mig? För om de inte gör det, vems vilja ska jag följa? vems vilja är starkast? Min eller Guds...
Gud gör ju oftast som Gud vill. Det jag kan göra är att bena ut vad jag vill. Här kommer min topp 10 lista på viljor jag har:

1. Få ett jobb på landet
2. Hyra en stuga på sagda land
3. Kunna åka med på magdansresan
4. Göra de sista månaderna i Bjärred så bra jag bara kan
5. Skaffa hund
6. Gräva bort en bit av Sverige så att Skåne och Jämtland ligger bredvid varann
7. Komma underfund med vad jag vill
8. Bli förälskad
9. odla krokus och påskliljor vid mitt hus på landet
10. Behålla min förundran över livets alla kringelkrokar

Det är väl inga stora och omöjliga önskningar inför framtiden? Oj, kom på min 11 vilja - Att min nya suveräna mobiltelefon ska sluta slänga på sig själv i örat på dem jag pratar med....
Så nu är det bara att sprida ut armarna och ta det lilla skuttet ut i avgrunden, Låt din vilja ske....