17 sön eft. Tref – Rik inför Gud årg 2

 

Fladder, fladder allt är fladder.

Jag hörde om en kvinna som själv översätter Bibeln från originalspråk och detta är hennes förslag på predikarens välkända första rader – Tomhet, idel tomhet, allt är tomhet.

Visst är det träffande?

Enligt inledningen till Predikaren i Bibeln vägrar personen som skrivit boken att acceptera förenklade förklaringar till livet. En luttrad människa som ändå har en tro som ger mod att leva i en galen värld. En person som bekämpar ytlighet och ser det meningslösa i tillvaron. Predikaren, vem var den person som såg livet så mörkt, som vägrade förenkla den tillvaro vi lever i? Som orkar tro i en värld som bara är – fladder? Så lik vår egen värld detta är, för visst känns det rätt hopplöst ibland?

Vi fladdrar likt fjärilar från blomma till blomma, hela tiden sökande efter något bättre, större, nyare. Vi vill bli snyggare, smalare, smartare, rikare, framgångsrikare. Bo i större hus, bättre omgivningar gärna med sjöutsikt från alla villans fönster. Och i jakten på detta blir vi beroende – av alkohol och tabletter och droger, men även av mat, sex, spel, shopping, inredning, träning och självförverkligande. Vi blir allt mer inkrökta, själviska och rädda om vårt eget. Men blir vi rikare? Vad har vi för glädje av denna strävan efter vind? Det frågar predikaren. Och det frågar jag mig själv allt oftare.

Har ni sett Dunderklumpen?

Om inte får ni nog hålla för öronen nu för jag kommer avslöja hur det slutar.

I slutet sitter den lilla tanten Elvira Fattigan, tillsammans med skurken Enöga som har stulit Camilla Wolgers skattkista.

Visst borde man straffa en sådan skurk oerhört hårt? Stjäla från ett barn! Men Elvira ser in i Enögas hjärta. Han har blivit så besviken på människornas habegär att han beslutat att stjäla alla pengar han kan komma över. Så öppnar de Camillas lilla skattkista och vad får de se?

En liten fågelfjäder, en liten vacker sten och glädjens vind som blåser och gör alla glada! Snacka om att vara rik inför Gud!

Och även om vi kan må bra av att ibland göra som predikaren och se livet i vitögat och acceptera att mycket är dårskap av det som sker (Sverigedemokrater i riksdagen, folk instängda i månader i gruvor, svältkatastrofer i vissa delar av världen, medan man äter ihjäl sig i andra) så tror jag främst på Evangelium! Jag tror på det glada budskapet. Jag tror att Jesus kom till världen för att likt Elvira Fattigan skåda in i våra hjärtan, se det som är brustet där och laga det. Jesus kom med en skattkista till oss som vi får fylla med enorma rikedomar – Kärlek, tro, medmänsklighet, gudslängtan, solidaritet, gemenskap, relationer, delaktighet, givmildhet, lovsång, bön, tacksamhet, passion, omsorg, lycka, barnslighet, ansvar, rättvisa och glädjens vind som blåser och gör alla glada, glada, glada….

 

Bra bild!

Den här bilden tycker jag är så bra! Lånade den från präst - Idas blogg: http://prast-ida.blogspot.com/

Att vända andra kinden till.

Mänskligheten är bra rolig ändå. "Vi ska aldrig låta det gå så långt som på 30 - talet igen" skriker man och hänger ut, hotar och misshandlar de människor som tänker annorlunda än dem själva.
"Vi måste värna demokratin" hörs det från olika håll och det görs bäst genom att bojkotta, frysa ut och censurera ett helt parti och deras väljare. "Det handlar bara om missnöje" sägs det, om vi bara sticker huvudet i sanden och låtsas som ingenting kommer det att försvinna ska ni se.
Vi måste inse att Sverigedemokraterna sitter i vår riksdag. Flera tusen människor röstade in dem för att de ska föra deras talan. Vi kommer inte till rätta med rasismen genom att hata. Vi kommer inte till rätta med rädslan och missnöjet genom att gömma undan och vägra lyssna.
Vad hade hänt om inte varje media i vårt avlånga land inte hade kommit med negativa rubriker angående SD inför valet? Vad hade hänt om partierna valt att ta debatten med dem lika väl som med övriga partier? Vad hade hänt om SD möttes av vänlighet och allvarligt menat intresse istället för utfrysning och barnslig vägran att ens sitta i samma sminkstol?
Och främst - Vad skulle hända om vi för en enda gångs skull lärde från våra misstag????
Alla minns Hitler och Nazismen, alla är upprörda över Frankrikes och Övriga Europas horribla hantering av romerna.
Vilka minns Balkanutlämningen? Den som är utan skuld kastar första stenen.....



PS. Jag är inte SDare om ni nu tror det, jag röstade faktiskt på miljöpartiet. DS

Ingen ungdom längre.

Har varit på läger i Åsljunga, tillsammans med ett 40-tal konfirmander. Ujuj, jag är inte ung längre.... Men det har varit bra och jag tror ungarna är nöjda. Tyvärr regnade det hela helgen så mycket av det vi planerade att göra gick inte. Jag är glad att jag är ledig idag, sån tur har inte de andra ledarna. Hoppas de inte knäcker ihop av för lite sömn bara. Jag tror också att det är många ungdomar i Bjärred som smygsover i sina skolbänkar idag. Jag vet att många tycker högstadieelever är jobbiga, men jag kan bara säga att i Bjärred har vi de bästa konfirmanderna på jorden. Så det så.

Jörlanda, foton och knyppling

I fredags åkte jag och hälsade på Systeryster med make, för första gången på alldeles för länge. Det blev ett par mysiga dagar med båtåkning, fårklappning och svampplockning, plus lite äventyr. Jag har nämligen upptäckt att de bohusländska skogarna är lömska. Efter att systeryster visat mig ett fint litet kantarellställe och jag fick plocka mina allra första kantareller, gav jag mig glatt iväg rakt ut i snåren. (Nu vill jag på förhand upplysa alla tvivlare om att jag hela tiden visste precis vart jag var!) En bit in bestämde jag mig för att leta mig tillbaka ut till vägen, men den fanns inte längre så jag gick istället neråt mot bilen. MEN där mitt inne i skogen dök plötsligt en ravin upp, jag fick försöka ta mig runt. Då ringde Systeryster första gången och undrade vart jag var. Jag krumlade mig ner i ravinen och fortsatte min väg neråt. Då ringde Systeryster för andra gången och undrade vart jag var. På botten av ravinen var en myr. En riktig blötmyr. Visst börjar det här likna ramsan "Nu ska vi ut på tigerjakt"? Nåja, jag tog mig över och rakt in i nästa ravin. Jag kunde inte ta mig över den, jag kunde inte ta mig under den, jag fick lov att kana rakt ner i den. Då ringde Systeryster för tredje gången och undrade vart jag var. Med fara, inte för livet, men väl för mina ben, min usla kondis och mina svampar fortsatte jag min rutchkanefärd rakt in i ett stenras. Där ringde Systeryster den fjärde gången och undrade vart jag var. Men då hade jag äntligen fått känning på vägen, för jag hörde bilbruset och efter att ha kämpat mig igenom en kontortaplantering kom jag äntligen fram till bilen.
På kvällen fick jag träffa Systermakens dotter med familj och djur. Bland annat jättefina Shropshirefår. Jag skulle ha lagt in fina bilder här, men eftersom jag inte kan få bilderna att hoppa från min mobil till datorn får det bli lånebilder från en annan blogg istället:
http://kackelvoff.blogspot.com/2008/12/shropshirefar_4862.html
Svamparna blev i alla fall en delikat macka på lördagen efter en fin båttur runt Stenungsön.
Även här lånar jag bilder:

Knypplingen då? Var kommer den in? Jo en av de rara "kyrktanterna" Som jag kallar dem, har lånat mig en knyppeldyna och lär mig hur man gör! Det är sååå roligt och om någon har en dyna skräpandes hemma så förbarmar jag mig gärna över den!

Är jag en usel människa eller bara en slö bloggare?

Det är frågan... Här kommer i alla fall en lätt uppdatering på mina göranden och låtanden den sista tiden. I söndags var det välkomst - och sändningsmässa här i Bjärred. Jag välkomnades officiellt till församlingen och en av ungdomarna sändes iväg som volontär till Brasilien. Det blev en härlig tillställning med massor av folk i kyrkan och god lunch efteråt.
På måndagen hade äntligen min surdegsgrund bubblat klart så jag gav mig i kast med att baka. Tyvärr blev det rätt sent innan allt var klart, eftersom surdeg inte låter sig stressas.
Varför jag inte helt enkelt började tidigare då?
Roligt att du frågade! Jo så här var det.
På måndagen hade vi personaldagar i Lund då hela arbetslaget först gick en fin vandring i stan ( heliga platser i Lund, gå den alla - väldigt fint!!!) sedan fick vi god lunch på Stäket och efter det guidad tur av domkyrkan och stiftskansliet.
Jo i alla fall, vissa delar av stadsvandringen skall ske i tystnad och när jag går där i godan ro hörs plötsligt ett rop:
-Lena!!!!
Där på en bakgård sitter en av mina pastiskursare från Linköping - Vinthundskvinnan. Självklart bokade vi in att ses efter arbetsdagens slut och därför blev mitt surdegsbakande så försenat!
Kan också meddela att jag under sommaren läst alla Jane Austens böcker och fastnat mycket för hennes mer pratiga karaktärer - Nu senast miss Bates i Emma. Hon kan konsten att berätta precis allt samtidigt, och Miss Austen beskriver det fantastiskt i skrift. Så om du tycker att det här blogginlägget är i pratigaste laget, så skyll på Jane Austen!
Bröden blev i alla fall platta, men välsmakande. Nu ska jag iväg på terminens första magdanslektion.
Fridens!

Enheten i Kristus

"Gör min glädje fullkomlig genom att visa enighet", skriver Paulus i Filipperbrevet. "Lev i samma kärlek, eniga i tanke och sinnelag".

Det finns över 2 miljarder kristna i världen. Hur skulle vi kunna leva eniga i tanke och sinnelag? Vi är alla lika olika, sura, glada, envisa, lata, energiska och med egna drömmar och tankar om hur man är som människa och som kristen. Hur kan vi då säga att vi tillhör en enda allmännelig kyrka, lika över hela världen? Det känns rätt hopplöst.

Men – Betyder att vara enig, att man måste tycka och känna exakt likadant? Kan det inte betyda att man försöker förstå den andras tankar, respektera dem och släppa det som inte går att jämka samman? Vi får även komma ihåg att Paulus brev till Filippi är skrivet till en liten församling. Och då borde det väl inte vara så svårt att leva i enhet. Eller?

Sommaren lider mot sitt slut. Har ni alla haft en trevlig semester? Hittat på en massa saker, rest utomlands, hälsat på släkt och vänner, varit hemma och slappat? Fått ihop hela familjens önskemål om vad som ska hända under sommaren och samtidigt värnat om dina egna tankar och din egen tid?

Mmm, inte ens i den egna familjen är det helt enkelt att enas alla gånger. Så hur ska vi då kunna enas i Kristus?

Men vi har faktiskt en sak som enar oss. En sak som binder oss samman över alla gränser, som gör oss helt lika varandra oavsett var vi kommer ifrån eller vart vi är på väg. Dopet enar oss. Och det allra bästa med denna starka kraft som enar 2 miljarder människor, är att det inte stänger någon ute! Denna enkla lilla handling befriar oss och suddar bort gränser – Ingen är längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna, alla är vi ett i Kristus Jesus. Vi är inte VI eller DOM, eller, vi borde åtminstone inte vara det. Dopet är faktiskt inte exklusivt, det erbjuds alla människor helt fritt och oförbehållsamt. Vi är inte en speciell liten klubb, det syns inte utanpå oss om vi är döpta. Men inuti syns det. Det händer nämligen något väldigt märkligt då vi döps – Hela vårt jag, allt det som gör oss till de vi är innesluts i Guds kärlek (droppa färg i vattnet) och vi blir helt infärgade av den kärleken och den bleknar aldrig, missfärgas aldrig eller tvättas ur.

Vi har även möjlighet att låta denna färg, Guds kärlek, spridas från oss och till andra. Genom oss når Gud andra. Genom att tjäna varandra enar Gud oss. Och visst är det underligt detta med tjänandet. I och med att man pratar om tjänare tänker man ofta på att det ska finnas de som betjänas – De som står högre än oss själva. Men på det sätt Jesus vill att vi ska tjäna varandra, finns det ju ingen som är bättre eller sämre än någon annan – Alla är vi lika mycket värda, och vinner lika mycket på att betjäna och betjänas. För om vi lever ut vårt dop, vår enhet i Kristus genom att älska, värna och respektera det Gud skapat, jorden och oss själva, då tjänar vi Gud.

I Jesaja står att "Han ska höja ett fälttecken för folken, förena de skingrade Av Israel". Jag tänker mig att det tecknet är dopet, dopet som leder oss tillbaka till Jishajs rot – Jesus. Dopet som enar, som tvättar bort avund och fiendskap mellan människor, dopet som friköper oss, och gör oss till Jesu lärjungar som får gå ut till andra som tjänare och leda Guds kärlek vidare. Tänk när 2 miljarder människor lyckas göra detta – tillsammans.