Hej hopp.
Saker och ting har inte ändrat sig så mycket sen sist jag skrev, utom min inställning till livet. När Gud stänger en dörr öppnar han alltid ett fönster. Det hjälpte mycket att få träffa min älvlika vän igår. har inte berättat så mycket om henne än tror jag. Vi hade gruppraktiken ihop och fann varann direkt. Det är flickan jag gjorde brudbuketten åt i somras och som vi var på ryssfesten hos. Denna underbara kvinna som är mystisk som en vittra, ljuv som en älva och starkare än bergatrollets sal. När jag ser henne tänker jag alltid på mörka granskogar fulla med Linnea. Vi fick en kort stund Lund igår då vi uppdaterade våra liv lite. Har vi tur och kämpar på kommer vi båda in på pastis till hösten. Och Vittra om du läser detta - Vi ska klara det!!!!!
Så till alla er som hört av er och frågat hur jag mår efter förra inlägget - Jag är orolig som få, men mår ändå bra. Tack för er omtanke!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar