En fin dikt

Hittade denna i en tidning. Skriven av T.S Eliot och översatt av Britt G Hallqvist.

Att ge namn åt en katt, det är knepigt som katten.
Det finns inte många som duger till de´!
Man grubblar sig tokig av grubbel om natten.
ETT namn är för lite. En katt vill ha TRE!
Först har vi det namnet som används där hemma.
Det enkla rejäla som Peter och Tom
och Viktor och Jonatan, Hugo och Emma.
Förnuftiga namn som envar tycker om.
Och om man vill undvika banaliteter,
så kan man väl flottare namn hitta på
som Plato, Admetus, Elektra, Demeter -
förnämliga namn men rejäla ändå.
Och sen ska man hitta nåt säreget åt 'en,
nåt ovanligt kattnamn med resning och glans,
så katten kan känna sig stolt och belåten
och snurra mustaschen och svänga sin svans.
Och sådana namn har jag några på lager
som Munkustrap, Quaxo och Korikopatt
och Bombalurina och Fille Podager.
Det är namn som blott bärs av en endaste katt.
Till sist ska ni veta att misse och missa
har något som inte för människor är,
det namnet som ingen i världen kan gissa,
som katten om natten i hemlighet bär.
Och ser ni en kisse som tyst mediterar
och grubblar, försjunken i länstolens famn
då vet vi medsamma på vad han funderar.
Han grundar och blundar - begrundar sitt namn,
sitt nattliga, kattliga, evigt ofattliga.
allra förtegnaste, egnaste namn.

Predikan söndag 11/7 -2010, efterföljelse

Vem är du?

Är du Läkare, Lärare, pappa, mormor?
Är du Fotbollsspelare, seglare, golfare?
Vad är det som definierar vilka vi är?
Ofta använder vi våra yrkestitlar för att tala om vilka vi är. Det beskriver vad vi är intresserade av, vad vi har uppnått i livet och vilka mål och drömmar vi har. Även hur och var vi bor beskriver oss. Vad vi äter och vilka vi äter med, säger också en hel del om oss. Kanske är det därför som mat – och inredningsprogram och tidningar är så populära.

Det jag gillar med dagens bibeltexter är att Amos och de andra verkar ha haft samma problem som oss!
"Jag är inte profet" säger Amos, "Jag är bonde!"
Att vara profet innebar något för Amos som han inte alls kunde beskriva sig själv som. Han hade inte valt att bli profet, han såg sig själv som bonde. Det var vem han var.

Strax innan vi får möta Jesus och lärjungarna i dagens evangelium, har Jesus frågat lärjungarna: " Vem säger människorna att Människosonen är?"
Åter igen – Vem är du? Vilken bild har omgivningen av dig. Vilken titel beskriver Jesus bäst? Profet?
Nej inte heller Jesus kallas profet. Han kallas Messias.

Men varför är det så viktigt då? Att ha en titel, innebär det att ha uppnått ett visst mått av aktning?
Det vittnar om våra liv, våra gärningar. Det vittnar om vår tid här på jorden. Det är ett bevis på att vi är sedda.

En klasskompis till mig kom i december och sa:
"Jag ska åka till Palestina ett halvår och bli följeslagare där."
"VA?!? Du har en termin kvar innan du är präst – Präst!!!! Det om något är väl ett bevis på att du uppnått något i livet????"
Istället väljer du att pausa allt och åka iväg till en av de värsta oroshärdarna i världen och följa andra människor. Vittna om deras…. Liv…..och……

Efterföljelse. Att ta sitt kors och följa Jesus. "Den som mister sitt liv för min skull, ska finna det."
Gamla testamentet är fullt av människor som mister sina liv – Mister sina titlar och identiteter, för att bli något annat, för att bli Guds efterföljare.
Mose var adoptivson i Faraos familj,
Sara var ofruktsam,
Rut var invandrare, David herde
och Amos var bonde.
Även i Nya testamentet finns mängder av människor som släpper allt och helt ändrar inriktning på sina liv då Jesus kommer och säger:
"Följ mig."

Tänk nu en stund på ditt eget liv, på vad du uppnått. På vem du är.
Vad i ditt liv vittnar om Gud?
"Gud har funnit oss värdiga att anförtros evangeliet"
Det är ingen lätt börda att bära. Det är ett val vi måste göra varje dag – Att lyfta upp bördan av Jesu liv och död och uppståndelse och bära det vidare. Vittna, genom våra liv, om den som bar bördan för oss. Men lika viktigt är att vi vittnar om varandra, att vi är värdiga människor bara genom att finnas och vara älskade av Gud. Vi behöver inga andra titlar än Guds Barn, Jesu Lärjunge. Så nästa gång vi träffar en ny person, hur vittnar vi om våra liv och den andres liv? Självklart kommer vi att fråga – Vad heter du, vad jobbar du med och vart bor du. Men kan vi enas om att försöka se Guds barn bakom frågorna och svaren? Försöka bli något annat, något mer, för att följa Jesus.

midsommar

På bakgården till vårt hus har grannarna plockat upp en sten ur stenläggningen för att kunna placera sin lilla fina midsommarstång.Väldigt fint och charmigt. I dag blåser starka sommarvindar och jag ska åka till Halmstad för att fortsätta midsommarfirandet. I går blev det ett traditionellt och internationellt firande med massor med sill och jordgubbar. Inte tillsammans dock, men det kanske vore värt att prova - Jordgubbssill? Firade först med Pandamamman och Pandasyster med familj. Sedan bar det av till Pandapappan och hans filippinska grannar och kinesiska sambo. Fick också möjlighet att prova Mackmyras Whiskey för första gången. Inte alls dum minsann. Det är gott att ha god mat, goda vänner och vackra omgivningar. Tack för det.

Hittade förresten ett recept på jordgubbsill på nätet:

Jordgubbssill med dill

Antal portioner: 10

Snittbetyg: 3,4


Ingredienser:
400 gram matjes- eller inläggningssill1 knippe dill1 knippe gräslök3 dl gräddfil1 msk dijonsenap1 msk socker12 krossade kryddpepparkorn15 krossade svartpepparkorn0,5 rödlök, hackad2 schalottenlökar, hackade2 små morötter i tunna strimlor1 liter färska jordgubbar, delade

Gör så här:
Skär sillen i ca 1,5 cm stora bitar.Hacka 0,5 dl dill och 0,5 dl gräslök, spara resten till garnering.Rör ihop gräddfil, senap, socker, krydd- och svartpeppar.Blanda ner sill, lök, morötter, dill, gräslök och hälften av jordgubbarna.Låt det gärna stå i kylen över natten.Garnera med dill, gräslök och resten av jordgubbarna före serveringen.

Varsågod å prova den som vill....

Marias döttrar

Idag var vi i Limhamn med konfirmandena. Vi hälsade på i ett vackert litet tegelhus som ligger alldeles vid Limhamns torg. Familjen som bor där inne är varma välkomnande människor. Kvinnorna, de är alla systrar, har en förkärlek för blå kläder och en total öppenhet gentemot varandra. De är alla Marias döttrar och nunnor i Svenska Kyrkan.
http://www.svenskakyrkan.se/klostren/index.htm
Jag är glad och tacksam att ha fått möta dem idag. De gav mig en insikt jag verkligen behövde. När man fått förlåtelse måste man sluta älta skulden, för den är borta. Jag måste ta emot och acceptera att jag är förlåten.

En viss dag

Vissa dagar är bara inte gjorda att göra nåt på. I dag var en viss dag. Allt blev det inget av och planeringen gick om intet. Men förhoppningsvis så blir morgondagen bättre på grund av denna vissa dag. Som min vikarierande handledare så vist sa: Det behöver inte vara kaos inom en ,bara för att det är kaos runt omkring en. Kanske kommer ur en viss dag så småningom en vis präst, som vet att bättre organisera sig.

Om svårigheten att portionsberäkna pastasallad

Det är ett tag sen jag skrev, men luften gick ur mig där i mars nån gång. Jag är färdig. Jag har nått målet bara för att upptäcka att det inte är slutet utan början. Skolan slutade den 26 maj 2010. Den 13 juni prästvigdes jag i Lunds domkyrka. På tisdagen började jag mitt nya jobb. Hela vårterminen har jag gnällt om att jag behöver en paus, men nu inser jag att jag inte kan pausa livet. Jag får bara andas djupa andetag och leva på. Varje dag kommer emot mig som vågorna mot stranden. Vissa vågor kommer med full kraft och svallar över mig, medan andra sakta och försiktigt kluckar in för att ebba ut innan jag ens märkt att de kommit och gått. Helgen 11 - 13 juni svallade. Det började med prästexamen på fredagen och slutade med vigningskalaset på söndagen. Prästvigningen var en sällsam historia. Vi skulle diskutera en bok, Jeanronds "KärlekensTeologi", inför biskop och domkapitel. Det var en bestämd ordning, hur vi skulle sitta stå, svara och gå. Vi blev godkända, alla 11. På lördagen var det middag i biskopshuset och då var både Pandan och min Assistent med. Assistenten var i mitt fall var samma präst som vigde Pandan och mig. En vacker kvinna som visat mig på många olika sätt hur en bra präst ska vara. Lördagskvällen avslutades med en andakt i domkyrkan, där biskop Antje enligt utsaga föll så illa att hon bröt foten. Detta gjorde att hon vigde oss på söndagen i rullstol. Det gjorde hon med bravur och hjälp från bland annat biskop emerita Christina Odenberg. Jag är alltså vigd av två biskopar!
Att försöka beskriva hur det kändes där i domkyrkan är ingen idé för det är för stort. Men jag fånflinade under hela grejen....
Under lördagen hade min kära familj och jag dekorerat lokalen och lagat maten så på söndagen var allt fixat. Pastasallad egenhändigt hackad och kokt av mor och pandamamman, Älgrostbiff, skinka och tunnbröd som mor och far gjort. Glass och rabarberpaj som jag fixat med finfina fådda rabarber.
Och nu sitter jag här med tårar i ögonen och inser hur otroligt lyckligt lottad jag är som har sådana vänner och en sådan familj som känner mig så väl och som står ut med alla mina nycker och idéer. Och om ni tror att jag lugnat ner mig nu och inte kommer komma med fler dumheter, så får ni allt tänka om. Jag är redan på väg in i nästa svallvåg.....

Till dig pappa.

Du säger ju att jag är dålig på att uppdatera den här bloggen och att du vill veta vad jag gör. Så här kommer nu en lista på dagens göranden och låtanden.
Vaknade på förmiddagen av att katten vrålade mig rakt i ansiktet. Tog kudde och täcke och förflyttade mig till soffan där jag och Pandan såg lite på Vasaloppet. Jag läste Twilight och knaprade Fillidutter samtidigt. Då Brink gått i mål kokade vi 4 ägg, rostade ett par mackor och kokade te. Detta avnjöts, som brukligt vid TVn där vi såg ett engelskt auktionsprogram. Efter detta bytte jag överdrag på strykbrädet - Köpte ett nytt på Rusta igår. Av filten i det gamla överdraget sydde jag 4 grytlappar. Därefter började nålfilta lite får på stolan som jag håller på att sy. Käre far - om du mot förmodan skulle få för dig att börja nålfilta, kom ihåg att inte använda fingrarna som underlag. Ullfibrerna fastnar så lätt i de blodiga såren som blir då man kör filtnålen genom fingertoppen....
Om jag bara hade en vettig kamera skulle jag lägga upp bilder på stolan, eller vänta det kanske jag har! Ska se om bilder går att ordna.
Klockan 17 hade jag tvättid så det var bara att traska ner i den dåligt städade tvättstugan och knöla in smutstvätt i maskinen. medan första maskinen kördes skrev jag en uppgift till skolan - En fördjupning inom själavården, jag skrev om Uttryckande konstterapi och Gestaltterapi. Tyckte dessa saker passade mig eftersom jag gillar sånt där dramaflum. Nu är klockan 18.00 och jag ska börja rota fram lite rester ur kylen. Korv å mos, strips och kotletter å lite annat sånt som blivit över från helgens middagar. Kanske ska jag även klämma in en snabbdusch och ommålning av naglarna tills i morgon då det är måndag - igen. Ja det är sånt jag påtar med om söndagarna. När får jag börja läsa din blogg käre Pottifar? PS. Hittade ingen kamera. DS.