Det är ett tag sen jag skrev, men luften gick ur mig där i mars nån gång. Jag är färdig. Jag har nått målet bara för att upptäcka att det inte är slutet utan början. Skolan slutade den 26 maj 2010. Den 13 juni prästvigdes jag i Lunds domkyrka. På tisdagen började jag mitt nya jobb. Hela vårterminen har jag gnällt om att jag behöver en paus, men nu inser jag att jag inte kan pausa livet. Jag får bara andas djupa andetag och leva på. Varje dag kommer emot mig som vågorna mot stranden. Vissa vågor kommer med full kraft och svallar över mig, medan andra sakta och försiktigt kluckar in för att ebba ut innan jag ens märkt att de kommit och gått. Helgen 11 - 13 juni svallade. Det började med prästexamen på fredagen och slutade med vigningskalaset på söndagen. Prästvigningen var en sällsam historia. Vi skulle diskutera en bok, Jeanronds "KärlekensTeologi", inför biskop och domkapitel. Det var en bestämd ordning, hur vi skulle sitta stå, svara och gå. Vi blev godkända, alla 11. På lördagen var det middag i biskopshuset och då var både Pandan och min Assistent med. Assistenten var i mitt fall var samma präst som vigde Pandan och mig. En vacker kvinna som visat mig på många olika sätt hur en bra präst ska vara. Lördagskvällen avslutades med en andakt i domkyrkan, där biskop Antje enligt utsaga föll så illa att hon bröt foten. Detta gjorde att hon vigde oss på söndagen i rullstol. Det gjorde hon med bravur och hjälp från bland annat biskop emerita Christina Odenberg. Jag är alltså vigd av två biskopar!
Att försöka beskriva hur det kändes där i domkyrkan är ingen idé för det är för stort. Men jag fånflinade under hela grejen....
Under lördagen hade min kära familj och jag dekorerat lokalen och lagat maten så på söndagen var allt fixat. Pastasallad egenhändigt hackad och kokt av mor och pandamamman, Älgrostbiff, skinka och tunnbröd som mor och far gjort. Glass och rabarberpaj som jag fixat med finfina fådda rabarber.
Och nu sitter jag här med tårar i ögonen och inser hur otroligt lyckligt lottad jag är som har sådana vänner och en sådan familj som känner mig så väl och som står ut med alla mina nycker och idéer. Och om ni tror att jag lugnat ner mig nu och inte kommer komma med fler dumheter, så får ni allt tänka om. Jag är redan på väg in i nästa svallvåg.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar