Advent och nystart

På söndag är det första advent och det innebär nytt år i kyrkan. Även för mig sker det stora förändringar i livet just nu. Håller på att kolla efter en ny bil. Lilla My kämpar på allt vad den kan, men vi måste alla inse vår förgänglighet och förstå att inget varar för evigt. Inte ens en liten röd Mitsubishi...
Sen ska jag flytta efter jul. Jag flyttar ihop med Torpar'n, hipp hurra! Det innebär även en massa packande av flyttkartonger och annat mög. Avskyr att flytta, trots att jag borde vara expert på det efter alla mina försök.
Denna flytt betyder även nytt jobb, I Norra Åkarps församling, strax norr om Hässleholm.
Min tid i Raus blev alltså mycket kortare än vad jag först trodde, men det är bara att inse att livet lever med en ibland utan att bry sig om vilka planer man gjort upp.
Jag är kort sagt fullständigt lycklig och fullständigt stressad.

Hos Systeryster

I helgen var jag och Torpar'n och Torpardottern hos min syster. Det är bara två år sedan jag var där och hälsade på sist, så jag tänkte det var dax igen. Vi hade en härlig helg, med god mat, söta barnbarn och allmänt mys. Enda smolket var att jag fortfarande var lite hostig. Men Systeryster hade hostmedicin jag fick prova. Katastrof. Jag hostade konstant igenom natten. Höll på att kvävas ett antal gånger. Så fort jag la mig ner höll jag på att kvamna. Inte blev det bättre av att jag försökte hosta så snällt och tyst jag kunde för att inte väcka alla i hela huset. Till sist kröp jag ihop, liten och ynklig på badrumsgolvet. Där fann Torpar'n mig fram på småtimmarna och då såg han till att jag gick och la mig på riktigt istället. Inga Martyrfasoner här inte!
Nästa dag fick Torpardottern rida på en liten chettis som tyckte det var roligare att äta än att trava runt på en grusplan. Sen for vi hem till Skåne igen.
Och jag hostar fortfarande och min chef har sagt åt mig på skarpen att gå till doktorn. Så då får jag väl göra det.

sjuk

Jag har fått en höstförkylning som aldrig vill ge med sig. Det är helt vansinnigt synd om mig.

tre i rad

Jag och Torpar'n och Torpardottern har under hösten gått en kurs i linedance. Himla skoj!
Om man tror att linedance är att klä sig i flanellskjorta och cowboyhatt och lunka runt ett golv i enformiga rörelser, får man nog tänka om.
Man kan dansa allt på linje. Vi dansar funk, hiphop, vals, chacha och salsa. Plus en del country med så klart. Det är vansinnigt svårt och hur kul som helst.
I fredags kom mitterminsprovet. Vi åkte på linedancekväll i Bjärnum. Plötsligt skulle vi försöka stå på egna ben, utan vår lärare som företrampade varje steg vi skulle ta. Vi var så nervösa Torpar'n och jag. Vi övade flera kvällar i rad, skrev upp alla danser vi hade övat på och tragglade, tragglade, tragglade. fredagen kom och vi klev lite tveksamt upp på det klistriga golvet och började dansa. Och som vi dansade! Vi kunde ju! Vi dansade inte bara de låtar vi tränat in utan vi vågade prova våra steg även till annan musik. Jag dansade så hela kroppen värkte, svetten rann och min omsorgsfullt kammade frisyr låg som klistrad kring skalpen.
Men den som gjorde bäst ifrån sig var nog torpardottern ändå. Med sina 10 år var hon helt klart yngst på stället. Vilket visar att man kan roa sig jättebra över åldersgränserna då man dansar linedance tillsammans!

http://lottaonline.se/