Tillbaka i skåne

Nu är vi hemma igen efter en vecka i norr. Tyvärr blev jag sjuk igen, ordentligt denna gång inte bara nån liten låtsasförkylning. Så de flesta dagarna tillbringade jag i sängen medan alla andra - syskon, kusiner, kusinbarn och pandan - var ute i pulkabacke och skidspår. På lördag eftermiddag satt vi åter igen i de obekväma sätena på långfärdsbussen ner mot Stockholm och jag ville inte alls åka. Är inte klar med vintern och julen och familjen utan vill vara kvar längre. Varför, varför VARFÖR måste det vara så långt mellan här och där? Jag trivs ju så bra med att bo här nere i Skåne, men längtar hela tiden hem till norr, hur går det ihop? Nåja, allt som allt var det härliga dagar hemma hos mor och far med hela tjocka släkten samlad - åtminstone vissa delar av den.
efter tolv plågsamma timmar i buss ramlade vi slutligen ut på knutpunkten i Helsingborg, mörbultade och trötta klockan sex på söndag morgon. Pandapappan var snäll och plockade upp oss där. Nu är det snart nyår som firas med Ängelholmsgänget och det ska bli sååå skoj. Har hört rykten om att där ska dyka upp en ny flickvän och det är väldigt välkommet då vi annars bara är två flickor med i gänget. Så ska det ju även firas jul med pandafamiljen, och det gör vi på fredag, med klappar men utan julmat. Vi ska vara här hos oss och det ska bli spännande att se hur vår nya lägenhet anpassar sig till festligheter. Tror den trivs bra med mycket folk hos sig.
Innan veckan är slut ska jag även ha hunnit läsa ut en 600 sidor tjock bok om Paulus teologi, men det går gräsligt trögt att traggla sig igenom den. speciellt då vi nu ääääntligen!!!! har fått Internet och jag därför måste göra allt internetigt som legat och dragit, betala räkningar, blogga, läsa bloggar, maila, kolla roliga sidor, leta recept och annat nödvändigt.
Till sist bara en kort kommentar om tallskogsleden. Blev sååå glad i dag då jag såg att det finns en promenadled som börjar alldeles utanför husknuten. Glad i hågen knatar jag iväg på den och blir snart totalt vilse bland tallar och bostadsområden. ibland fanns det pilar åt alla håll och ibland inte några alls så då fick man gissa sig till vart man skulle. Den lilla turen på 20 minuter som jag tänkt gå innan frukost för att träna upp mig så smått efter flera dagars sängliggande blev en timmes irrande hit och dit i sökandet efter vägen hem. Till slut kom jag hem i alla fall och ramlade ihop i en hög på hallgolvet i utmattning och sockerfall. Men bara jag bemästrar leden och min förkylning ska jag traska den hurtigt och raskt, för det verkar vara ett trevligt stråk, om man bortser från den usla skyltningen.