Det vet alla vi "upplänningar" att i Skåne vinterbadar alla i olika kallbadhus. Och min vana trogen vill jag ju prova på den lokala kulturen. Av någon anledning så har jag fegat ur just den här lokala traditionen - Att först skålla sig glödhet i en bastu, för att sen doppa sig i Öresund.
Men i arbetslaget finns en trogen kallbadare, om än inte född skåning och hon fick med mig och Pilgrimsprästen för att bada. Vi började prata om det redan kring jul, men kom överens om att det var lite för kallt just då.
Så istället väntade vi till idag, då isen bara låg ett par decimeter tjock kring Långa bryggan och stränderna.
Men nu skulle det badas om det så var det sista vi gjorde på den här sidan evigheten.
Vid gott mod begav vi oss ut på en av Sveriges längsta träbryggor, för att längst ut kasta oss i havet.
Bryggan beskrivs som både vacker och pittoresk. Jag tycker den är vinglig, ranglig och otäck, men smaken är ju delad.
Väl ute vid havsbadet, där vi var välsignat ensamma, satte jag mig med kollegorna, vinterblek och degig, i en härlig bastu. Det som var härligt vart att den hade fönster ut mot havet och jag därför inte behövde få andnöd och klaustrofobi över att sitta i ett trångt varmt utrymme.
När jag inte härdade ut längre gick jag ut i vinterblåsten, nerför trappan och ut i Östersjön.
fötterna domnade, hjärtat rusade och det var alldeles, alldeles Underbart!
Väl uppe ur isvattnet kändes vinden som en sommarbris och jag kände mig fri och avslappnad.
Det som fick mig att inse att jag faktiskt badade utomhus var att vattnet smakade salt....
JA, jag är en landkrabba född i Norrlands inland. Havet fascinerar fortfarande.
Nu undrar jag bara - Är jag en äkta skåning nu, eller är det där att alla skåningar vinterbadar bara en myt?
http://www.kallbadhus.se/
