midsommar

På bakgården till vårt hus har grannarna plockat upp en sten ur stenläggningen för att kunna placera sin lilla fina midsommarstång.Väldigt fint och charmigt. I dag blåser starka sommarvindar och jag ska åka till Halmstad för att fortsätta midsommarfirandet. I går blev det ett traditionellt och internationellt firande med massor med sill och jordgubbar. Inte tillsammans dock, men det kanske vore värt att prova - Jordgubbssill? Firade först med Pandamamman och Pandasyster med familj. Sedan bar det av till Pandapappan och hans filippinska grannar och kinesiska sambo. Fick också möjlighet att prova Mackmyras Whiskey för första gången. Inte alls dum minsann. Det är gott att ha god mat, goda vänner och vackra omgivningar. Tack för det.

Hittade förresten ett recept på jordgubbsill på nätet:

Jordgubbssill med dill

Antal portioner: 10

Snittbetyg: 3,4


Ingredienser:
400 gram matjes- eller inläggningssill1 knippe dill1 knippe gräslök3 dl gräddfil1 msk dijonsenap1 msk socker12 krossade kryddpepparkorn15 krossade svartpepparkorn0,5 rödlök, hackad2 schalottenlökar, hackade2 små morötter i tunna strimlor1 liter färska jordgubbar, delade

Gör så här:
Skär sillen i ca 1,5 cm stora bitar.Hacka 0,5 dl dill och 0,5 dl gräslök, spara resten till garnering.Rör ihop gräddfil, senap, socker, krydd- och svartpeppar.Blanda ner sill, lök, morötter, dill, gräslök och hälften av jordgubbarna.Låt det gärna stå i kylen över natten.Garnera med dill, gräslök och resten av jordgubbarna före serveringen.

Varsågod å prova den som vill....

Marias döttrar

Idag var vi i Limhamn med konfirmandena. Vi hälsade på i ett vackert litet tegelhus som ligger alldeles vid Limhamns torg. Familjen som bor där inne är varma välkomnande människor. Kvinnorna, de är alla systrar, har en förkärlek för blå kläder och en total öppenhet gentemot varandra. De är alla Marias döttrar och nunnor i Svenska Kyrkan.
http://www.svenskakyrkan.se/klostren/index.htm
Jag är glad och tacksam att ha fått möta dem idag. De gav mig en insikt jag verkligen behövde. När man fått förlåtelse måste man sluta älta skulden, för den är borta. Jag måste ta emot och acceptera att jag är förlåten.

En viss dag

Vissa dagar är bara inte gjorda att göra nåt på. I dag var en viss dag. Allt blev det inget av och planeringen gick om intet. Men förhoppningsvis så blir morgondagen bättre på grund av denna vissa dag. Som min vikarierande handledare så vist sa: Det behöver inte vara kaos inom en ,bara för att det är kaos runt omkring en. Kanske kommer ur en viss dag så småningom en vis präst, som vet att bättre organisera sig.

Om svårigheten att portionsberäkna pastasallad

Det är ett tag sen jag skrev, men luften gick ur mig där i mars nån gång. Jag är färdig. Jag har nått målet bara för att upptäcka att det inte är slutet utan början. Skolan slutade den 26 maj 2010. Den 13 juni prästvigdes jag i Lunds domkyrka. På tisdagen började jag mitt nya jobb. Hela vårterminen har jag gnällt om att jag behöver en paus, men nu inser jag att jag inte kan pausa livet. Jag får bara andas djupa andetag och leva på. Varje dag kommer emot mig som vågorna mot stranden. Vissa vågor kommer med full kraft och svallar över mig, medan andra sakta och försiktigt kluckar in för att ebba ut innan jag ens märkt att de kommit och gått. Helgen 11 - 13 juni svallade. Det började med prästexamen på fredagen och slutade med vigningskalaset på söndagen. Prästvigningen var en sällsam historia. Vi skulle diskutera en bok, Jeanronds "KärlekensTeologi", inför biskop och domkapitel. Det var en bestämd ordning, hur vi skulle sitta stå, svara och gå. Vi blev godkända, alla 11. På lördagen var det middag i biskopshuset och då var både Pandan och min Assistent med. Assistenten var i mitt fall var samma präst som vigde Pandan och mig. En vacker kvinna som visat mig på många olika sätt hur en bra präst ska vara. Lördagskvällen avslutades med en andakt i domkyrkan, där biskop Antje enligt utsaga föll så illa att hon bröt foten. Detta gjorde att hon vigde oss på söndagen i rullstol. Det gjorde hon med bravur och hjälp från bland annat biskop emerita Christina Odenberg. Jag är alltså vigd av två biskopar!
Att försöka beskriva hur det kändes där i domkyrkan är ingen idé för det är för stort. Men jag fånflinade under hela grejen....
Under lördagen hade min kära familj och jag dekorerat lokalen och lagat maten så på söndagen var allt fixat. Pastasallad egenhändigt hackad och kokt av mor och pandamamman, Älgrostbiff, skinka och tunnbröd som mor och far gjort. Glass och rabarberpaj som jag fixat med finfina fådda rabarber.
Och nu sitter jag här med tårar i ögonen och inser hur otroligt lyckligt lottad jag är som har sådana vänner och en sådan familj som känner mig så väl och som står ut med alla mina nycker och idéer. Och om ni tror att jag lugnat ner mig nu och inte kommer komma med fler dumheter, så får ni allt tänka om. Jag är redan på väg in i nästa svallvåg.....