Jag nu den pärlan funnit har....

En pärla är du människa.
Under år av liv samlar du på dig tunna skal av erfarenheter, lager på lager av glädje och sorg.
Dessa tunna lager skapar i dig styrka, levnadskraft. Du skimrar av alla olika upplevelser livet gett och du är helt unik trots att alla pärlor skapas på samma sätt. Av ett enda litet, litet sandkorn som göms allra längst inne i dig är du skapad. Längst inne i dig dold av alla tunna, starka lager av pärlemor, av ljus och mörker, finns det lilla sandkornet. Finns Gud.

Återblick

Ett nytt decennium har kommit och om ett halvår genomgår jag en förvandling. På bara några timmar kommer jag att gå från Rastlös Luffare, Envis Barnunge, Orolig Sökare, Dramapedagog, Fru Grönvall, och vad mer man kan kalla mig - till Präst i Svenska Kyrkan! Jag gissar att allt det andra kommer att pressas in i Kaftanen söndagen den 13 juni, men det är ändå det största som jag någonsin gjort. Att bli präst går inte att ångra, går inte att flytta ifrån, går inte att ändra på. Vad än jag gör sedan i livet kommer prästen att vara instämplad i mig som ett vattenmärke. Därför anser jag att det är dax att göra en återblick. Inte bara på året som gått utan på allt jag gjort hittills. Något jag gjort mer än allt annat är flyttat, så därför kommer här en uppräkning av alla ställen jag bott på. Det blir ett lååångt och rätt tjatigt blogginlägg så om du vill kan du sluta läsa nu.
Så här är det:
Från 1974 - 1990 bodde jag på ett och samma ställe, ett tryggt och rofyllt liv i en liten östjämtsk by. Sen bar det av till Östersund och elevhemmet Hinden men där blev jag bara kvar ett par månader innan jag fick min första lägenhet, på Hornsgatan, Frösön. Där blev jag kvar till 1992 och sista året på gymnasiet då jag flyttade till Furutorpsgatan, Östersund där jag hyrde ett rum i en större lägenhet. I rummet bredvid bodde en man som jag nog aldrig såg under tiden jag bodde där. Jo förresten! en natt vid 4 - tiden vaknade jag av ett ohemulet dundrande och brakande vid dörren. Någon försökte bryta sig in!!!!! Jag smyger ut i köket och rycker tag i den största förskärare jag kan hitta. Sen går jag mot dörren och rycker upp den. Där utanför står en låsfirmeman och min Hemlige Granne, som tydligen tappat sina nycklar. Sällan har jag varit så rädd! Skulle vara den gången jag och min barndomskamrat blev skrämda i skogen och rusade hals över huvet... Eller den gången då vi satt på bron... Men det är andra historier.
På sommaren efter studenten for UP och jag på tågluff och sen flyttade jag hem till mor och far. Jobbade väl lite på sjukstugan om jag inte minns fel och hade praktik på ÖP i Hammarstrand. Därefter fick jag en studentlägenhet i Odensala, Östersund. Jag läste Etnologi i två terminer på Mitthögskolan, men hoppade av på grund av Spexet. Redan på gymnasiet hade jag bestämt att jag ska bli dramapedagog, tack vare den dramapedagog som jag gissar inspirerat flest att välja den banan i Sverige - Birgitta Paulsson. Det gjorde att jag sökte lite olika teaterlinjer på folkhögskolorna i landet. Jag hade kommit in på Folkhögskolan i Övertorneå och var inställd på att flytta dit då jag veckan innan skolstart kom in på en reservplats på Edelviks folkhögskola i Burträsk. Här bodde jag på internatet i ett stort fint rum i en gammal röd villa. Veckan innan den turbulenta och faktiskt rätt usla teaterkursen var slut hittade jag en annons från en familj på Island som sökte en mjölkpiga. Och så bar det av till Skeid, Island. Här stod jag ut i ett halvår innan jag gav upp och flyttade hem igen till mor och far. Nu är vi på jul/ nyår 1996.
I Januari flyttade jag till Frösön och Hornsgatan igen, men denna gång till ett litet rum på 25 kvadrat. Under våren gick jag ett arbetslöshetsprojekt som kallades kaospiloterna. Vi gjorde en del obskyra kulturprojekt, bland annat ordnade vi en skrotbilsbio i en stor lagerlokal. Via det projektet kom jag i alla fall in på en kulturarrangörslinje på Ålsta folkhögskola i Fränsta.
Här upptäckte jag även min särdeles usla prickskytteförmåga. Jag fick följa med en härlig skogsfinne på tjäderjakt en gång och skulle provskjuta en plastkopp ett par tre meter framför mig. Jag träffade inte en enda gång. Med hagelgevär. På tre meters avstånd. Det var också under den här utbildningen som jag och två skolkamrater blev fast mitt ute på skogen en blixthal vinterkväll. Vi hade varit i Hassela och hjälpt till med en teaterföreställning. Sent på kvällen skulle vi halka oss hem i min lilla Ford. Vi skulle så klart välja en genväg rakt över hälsingeskogen. Sakta men säkert halkade vi oss ner i en djup dalsänka och skulle precis börja kava oss uppför den värsta uppförsbacke som finns att skåda på småvägarna i norrlands inland, när vi inser att det inte går. Det Går Inte. Vi bara spinner och halkar som en smörklick på en nypära. Precis då vi förtvivlat gett upp ser vi ett par saftblandare högt, högt där uppe på krönet! SANDBILEN!!!! JAAA vi är räddade! Men. Men!!! Precis där uppe på krönet har bilen slut på sand och...den ....vänder ....om..... utan att ha sett oss!!!!!Desperata och förtvivlade börjar vi knuffa upp Forden centimeter för centimeter uppför backen. Vi lägger ett par plädar och granris under hjulen. Knuffar, flyttar fram plädarna, knuffar. Jag vet inte hur länge vi höll på, men till sist står vi där uppe. På krönet av den värsta uppförsbacke som finns att skåda på småvägarna i norrlands inland, står vi och blickar ut över dalen. Vi ser hur den rosa solnedgången speglar sig i blankisen på vägen som vi just knuffat en vit Ford uppför och vi är Stolta!
På en föreläsning om hur man bäst söker pengar till glesbygden från EU kom jag i kontakt med EVS - European Voluntary service och snart var jag på väg till Bath i England, där jag jobbade på ett ålderdomshem drivet av Metodistkyrkan. Men innan dess fick jag mitt drömjobb. Sommarjobb på Jamtli Historieland i Östersund, Då bodde jag hos UPs föräldrar i Odensala. Vilket jag gjorde flera somrar efter det.
Hemma igen efter året i England jobbade jag på Jamtli i Östersund igen, undrar om det inte var då jag bodde i de äldsta hyreshusen i Östersund på Brunflovägen? eller var det i Odensala igen? Minns faktiskt inte.... och sedan en snabb tur till Bruksvallarna och städjobb på ett fjällhotell, sedan till Sveg och några veckors utbildning till internetsupport ( VEM kom på den lysande idén????) som jag hoppade av då jag fick jobb som nummerupplysare på Telia i Östersund. Då fick jag hyra en liten fin lägenhet på Jaktstigen. Nu är vi väl närmare 99 - 2000 om jag inte missminner mig. Det var då jag fick kontakt med Metodistkyrkan i Östersund där jag fick praktikplats under ett år. Det var också där jag döpte mig. Då bodde jag i en källare på Fritzhemsgatan på Frösön. Efter ännu en sommar på Jamtli började jag den utbildning jag tänkt mig redan på Gymnasiet - Jag flyttade till Västerbergs folkhögskola i Storvik och började dramapedagogutbildningen. Här bodde jag i ett litet hörnrum med pappersväggar ända tills jag träffade en karl som jag flyttade ihop med alltför snabbt. Vi bodde i en lägenhet på skolområdet. Mot slutet av utbildningen flyttade vi till en timmerstuga på hans föräldrars gård i Järbo. På sommaren fick vi båda jobb på Jamtli i Östersund, då vi bodde i Metodistkyrkan. Efter skolans slut fick jag ett vikariat i Tysslinge församling utanför Örebro. I vikariatet ingick en lägenhet i Garphyttan. Så dit begav vi oss, jag gifte mig och skilde mig och flyttade tillfälligt hem till mor och far - igen. Jag ville nu bo nära familj och vänner, lugna ner mig och "bli vuxen" Så jag hittade en lägenhet i Sundsvall, i Kvissleby. Jag tillbringade inte så mycket mer tid med vänner och familj trots detta... Efter ett tag hittade jag en biomaskinist som bodde inne i Sundsvall, så honom flyttade jag in hos ett tag. Då det förhållandet sprack flyttade jag till huset bredvid och ett omgjort garage. Under denna tid träffade jag mannen i mitt liv och flyttade hastigt och lustigt till Skåne och en etta i Bårslöv. Här skulle jag bo medan jag och Pandan lärde känna varann bättre. Men redan efter någon månad fick vi möjlighet att hyra en större lägenhet i Bårslöv, så då flyttade vi ihop. här bodde vi från 2005 - 2008!!!! Men då fick vi en lägenhet inne i Helsingborg, och här bor vi fortfarande kvar efter ett år.
Jag får det till ett 30 - tal flyttar från 1990 - 2008, men jag har säkerligen glömt en och annan flytt så fyll gärna i ni som var med. Och än är det inte klart. Vi trivs jättebra här, men lite nu och då svallar luffarblodet i mig och jag vill packa mina påsar och dra iväg till nya ställen. Ibland hjälper det att möblera om, men vi får se vad framtiden bjuder. Kanske en fin liten prästgård någonstans? Och om jag blir en usel präst har jag ju alltid den gamla drömmen och ett gammeldags tunnbrödbageri att falla tillbaka på. En stut till kyrkkaffet kanske?

julefriden som kom och gick

Så fort går tiden. Julen kom och julen gick. Nyåret försvann i samma hast. Likaså varje liten nöt, pralin och munsbit som går att trycka ner i sin redan överfulla mage. Varje år tänker jag att jag ska bli måttfull, men slutar alltid med att jag är överfull istället. Men detta är kanske min sista lediga jul på många år. Tänk nästa år kommer jag att kunna jobba på julen! Som Präst! Och jag kommer tycka om det!!!!
Nu ska jag njuta de sista lediga dagarna innan den sista terminen börjar. Hipp hurra, jag ser fram emot 2010!

Tomten

Inte en jul utan denna!!!!

Paketinslagning hos en kattägare
1. Gör i ordning ett stort utrymme på bordet för att slå in presenten.
2. Gå till garderoben och hämta påsen som presenten ligger i och stäng dörren.
3. Öppna dörren och ta ut katten ur garderoben.
4. Gå till skåpet och hämta presentpapper.
5. Gå tillbaka och ta ut katten.
6. Gå till skrivbordet och hämta snören, rosetter, etiketter, etc.
7. Lägg presenten och tillbehören på bordet för att förbereda inslagningen.
8. Ta upp presenten ur påsen.
9. Ta bort katten från påsen.
10. Öppna kartongen för att kolla presenten, ta upp katten ur kartongen och lägg tillbaka presenten.
11. Lägg ut papperet för att räkna ut vart du ska klippa.
12. Försök att räta ut papperet, inse att katten är under papperet och ta bort den.
13. Klipp papperet till sätt storlek, se till att klippa rakt.
14. Kasta det första papperet som katten klöste sönder när den lekte med saxen.
15. Klipp till ett nytt stycke papper genom att sätta katten i påsen som presenten kom i. 16. Sätt presenten på papperet.
17. Vik upp sidorna på papperet för att täcka presenten, fundera över varför kanterna är för korta, kom på att katten är mellan presenten och papperet. Ta bort katten och försök igen.
18. Ställ något på presenten för att hålla papperet på plats medan du klipper tejpbitar. 19. Ägna 20 minuter åt att försiktigt försöka få bort tejpen från katten med hjälp av ett par nagelsaxar.
20. Tejpa ihop paketet. Försök att få kanterna så fina som möjligt.
21. Leta efter rullen med snöre. Jaga katten genom huset för att få tillbaka snöret.
22. Försök att binda snöret kring presenten med band åt båda håll.
23. Rulla upp bandet igen och tag bort papperet som är trasigt sedan katten lekt med bandet.
24. Upprepa steg 10 - 18 tills du bara har ett pappersark kvar.
25. Skippa steg 10 - 15 för att spara tid och reducera risken att förlora det sista arket. Hämta en gammal kartong som är i rätt storlek för papperet.
26. Lägg presenten i kartongen och bind ihop den.
27. Knyt upp snöret, öppna kartongen och ta ut katten.
28. Lägg allt inpackningsmaterial i en påse tillsammans med presenten och gå till ett rum som går att låsa.
29. När du har kommit in i det låsbara rummet, lås dörren och börja packa upp allt igen.
30. Ta upp katten igen, lås upp dörren, ställ katten utanför dörren, stäng dörren och lås igen.
31. Lägg ut det sista pappersarket. (Detta kommer att bli svårt i det trånga utrymmet i badrummet, men gör ditt bästa.)
32. Inse att katten redan har rivit sönder papperet. Lås upp dörren, gå och leta igenom alla skåp och lådor efter förra årets papper. Kom ihåg att det är slut för att katten hjälpte till med inslagningen förra året också.
33. Gå tillbaka till det låsbara rummet, lås dörren. Sätt dig på toaletten och försök att få presenten att se presentabel ut med alla rivna pappersdelar.
34. Stäng lådan, slå in i papper och täck väldigt försiktigt revorna med tejp. Knyt rosetter och sätt band för att gömma det värsta ställena.
35. Sätt på en etikett. Slappna av och beundra ditt hantverk, gratulera dig själv för att du klarade av ett sådant svårt jobb.
36. Lås upp dörren och gå till köket för att göra dig en drink och ge katten mat.
37. Spendera 15 minuter med att leta efter katten innan du fattar det uppenbara.
38. Packa upp presenten, öppna kartongen och tag ut katten.
39. Hämta alla trasiga pappersark, mata katten. Gå till det låsbara rummet för ett sista försök. Se till att dörren är låst.
40. Tag den minst trasiga och skrynkliga pappersarket, försök att använda papper med samma mönster.
41. Försök att slå in presenten i en massa bitar av papper, bind ihop den med ett nu slitet band och dekorera med den nu slokande rosetten. Sätt på en etikett och lägg presenten i en påse för att ingen ska se katastrofen.
42. När du ger bort presenten så le sött när mottagaren försöker gömma sitt ogillande över att få ett sånt dåligt inslagen present.
43. Lova dig själv att nästa år låta affären slå in den förbannade saken åt dig.
44. Le för dig själv eftersom att du vet att mottagaren kan ha fått en katt.

snö snö snö snö snö snö snö snö snö snö snö snö snö snö snö snö sn ösnsn ösn ösn sö ns ösn sö ns önssn ösn össnö sn ösn ösn sö ns ösn ösn sö nsö nsö sn ösn ösn ösn ösn sö nsö nsö nsö nsö nsö nönsö ns sn ösn ösn sö JAG ÄR SÅ LYCKLIG!!!!! Vi har SNÖÖÖÖÖ!!!!!