Himmel och helvete

Helgen har bjudit på allsköns upplevelser. Började med att baka 200 havrekex efter farmors väl beprövade recept. Det blir inte jul utan att man har tryckt i sig ett gäng dylika kex ( enda kex som uttalas schäcks OBS!) med diverse ost och julskinka på. De jag bakade ska inmundigas på första Advent. Kanske blir det några kvar ända till jul. Vi får se.

På söndagen följde jag med Den Gode Före Detta Grannen ( Uj så krångligt bloggnamn han fick. Måste nog komma på nåt bättre) på Australiensisk fotbollsträning. En trevlig sport där man får sparka och slå på saker och knuffa på folk. Perfekt för en bulldozer som mig. Men jag var inte lite nervös då det var första gången sedan jag slutade grundskolan som jag gick in i en skolgympasal. Och nog trängde sig svettdoften och alla bittra idrottsminnen på, men jag motade tappert bort dem och började lufsa runt i cirkeln med stöddiga karlar i alla åldrar som joggade runt planen. Första gången sedan sagda grundskola som jag sprang någorlunda frivilligt tror jag. Emellanåt skulle den ovala bollen slås på och sparkas på. Det funkade ok var för sig, men då det även skulle blandas in springande och fångande samtidigt var det tji. Bollkräket är omöjligt att fånga!!!! Och eftersom jag även är lika smidig som en bulldozer såg jag nog rätt märklig ut då jag kavade runt golvet för att försöka fånga eländet.

Nåja. Det var i alla fall väldigt roligt att få knuffa omkull folk, så om jag ska fortsätta med denna sport får det nog bli min karriär....

Trots allt var de stöddiga karlarna inte alls särskilt stöddiga utan rätt snälla mot en tönt som jag och om Gud och schemat vill kanske jag fortsätter ett tag till med plågan....

Om det inte hade gjort så ONT som det gör idag, dagen efter då en infernalisk träningsvärk satt in. Så blir det då man legat på soffan i över ett år.

Gå in på helsingborgslagets hemsida och kolla:
http://www.helsingborgsaints.se/

Predikan söndag före domsöndag 14/11-2010

Predikan 21 ef tref 24/10 Tema Samhällsansvar

Gör inte skillnad på människor står det i Jakobsbrevet 2:1. En uppmaning som ligger helt rätt i tiden och något som vi alla kan ställa upp på. Men vad innebär det, egentligen?

Vi vet om att alla människor ha exakt samma värde och ska behandlas med exakt samma mått av kärlek och respekt. När någon frågar oss säger vi självklart att vi tror att alla människor har precis samma värde som oss själva. varken mindre. Eller mer.

Titta på bilderna här ovanför.

Moder Theresa har samma värde som kvinnan i Burka.

Kungen samma värde som det homosexuella paret.

Usama Bin Ladin och Ghandi är exakt lika mycket värda.

Både Nyamko Sabuni och Jimmie Åkesson sitter i vår riksdag och regering och trots deras olika åsikter och tillkomstland är de exakt lika mycket värda!

Inte så lätt, eller hur? För nog reagerar man på att jämföra Moder Theresa med Usama bin Laden? Jag erkänner att jag tycker att Moder Theresa är värd tusen gånger mer än Bin Laden. Och ännu många gånger mer värd än mig själv.

I Moseboken får vi idag veta att vi ska lämna av det vi får till andra. Då gällde det säd, oliver och vindruvor. Hur gör vi för att följa orden idag?

Jag har länge tänkt att vi lever i en tid av själviskhet. Att alla bara tänker på sig och sitt. Men för några dagar sedan var jag i Lomma på konvent. Kvinnan som talade där fick mig att tänka om. Vi vill vara unika i allt vi gör, men det innebär inte att vi är egoistiska. Allt fler företag skänker motsvarande del av det du köper till behövande, antingen som pengar men även i varor. Företaget Share-a-pair ger ett par skor till barn i Senegal, för varje par de säljer. Dresstwice gör detsamma med barnkläder. Det finns mängder med sådana här företag numer. Vi skänker pengar vid olika insamlingar, har fadderbarn i olika delar av världen och donerar saker till barnhem och sjukhus och krigsdrabbade områden. Vi, likaväl som människorna på Mose tid, skänker av det vi har ett överflöd av. Pengar och saker. Vi gör det gärna i andra, eller tredje hand för att spara på det vi har lite av – Tid.
För samtidigt som tendensen i dag är att tänka allt mer på sig och sitt, dukar fler och fler under av stressen att räcka till för alla, att vara duktig. Vi glömmer att älska oss själva, lika mycket som vår nästa. Vi går hela tiden med dåligt samvete för att vi inte gör tillräckligt Men låt oss titta på texten från Moseboken igen:
När man skördar sin åker, tar man först hand om det som hushållet ska ha. Men om man glömmer en kärve, kan någon annan få den. När du plockar dina oliver, ska du först samla in till dig och din familj, resten lämnas till de som behöver.
Alltså – Om du handlar ett par skor, kan du göra det där en del av vinsten går till välgörenhet. Nu i oktober kan vi handla varor som är rosa, för att hjälpa bröstcancerforskningen. Vi kan lägga ett par kronor i en insamlingsbössa på affären, när vi handlar mat. Och det är fullt tillräckligt! För vi är många som gör det, tillsammans.
Men tillbaka till det där med människans värde. Vi tänker ju ofta på att människor inte ska ha mindre värde än någon annan. Men tänk även på att människan inte heller ska ha mer värde. Vi ska alla ha lika mycket värde!
Sackaios var rik. Han hade säkert ett fint hus, gott om mat, tjänare som tog hand om honom och hans familj. Eftersom han hade hand om tullen, hade han nog goda kontakter med de som styrde Jeriko. Denne man hälsade Jesus på och åt middag med. För Jesus såg inte skillnad på människor vad gällde status i samhället. Jesus såg människors längtan och behov oavsett om du hade pengar och anseende, eller var utdömd i samhället. Och han såg att människornas längtan var densamma oavsett hur och var man bodde. Jesus ser det fortfarande. Han kommer till var och en av oss, ser oss som den vi är, varken mer eller mindre. Till den människa som sitter bredvid dig i bänken här idag kommer Jesus och till Dig, och till mig, till oss alla, var och en kommer Jesus för att visa att vi är värdiga människor.