Lilla My!

Hon är envis, ettrig, karaktärsfast och trogen in till döden. Min lilla bil! Min fina röda Mitsubishi som jag har fått äran att köpa av en kollegas morfar. Plötsligt är det ett nöje att pendla mellan Helsingborg och Bjärred. Resan som förut ibland tog över 1,5 timme går nu på ungefär en halvtimme. Och vilken roligt halvtimme det är sen! Lilla My dundrar takten och jag sjunger i högan sky. Vi gillar gamla 40 talsschlagers och skillingtryck bäst. Psalmer går också bra eftersom Lilla My är en prästabil med de rätta attributen. Om ni inte har tänkt på det förut, så kolla in Mitsubishis logga. Det är ju en treenighetssymbol!

Jag hoppas att vår vänskap ska hålla i många år och jag lovar att sköta om Lilla My på bästa sätt, så att vi får det bra tillsammans och hon en fin ålderdom. Det är ju inte fint att tala om en dams ålder, men hon närmar sig veteranstatus snart.....

vådan av att läsa

har upptäckt ett nöje som legat i dvala ett längre tag. Låna böcker på biblioteket! Det är lite som att gå i en delikatessbutik, men gratis. Fullt med färger och dofter som lockar. Baksidestexter och framsidesbilder gör allt för att för att locka en. Och jag låter mig lockas! En upptäckt jag gjort dock är hur många böcker som handlar om böcker och om att läsa böcker och om hur förändrad man blir av att läsa böcker. Och jag måste faktiskt till viss del skriva under på detta. Läsandet gör något med en. Man börjar...fundera... Och ibland till och med Fantisera.... Men vissa böcker borde faktiskt komma med nån sorts facit!
Som Alex Dixelius Toffs bok! Man läser på som vanligt och ingenting märkvärdigt händer. Man blir underhållen bara. Å så PANG, med bara några få ord så ändras det och man börjar tänka och fantisera. En massa frågor dyker upp. Hur? Va??? Vadå?? Vad menar han??? Och så får man inga svar!!!!Otroligt, fascinerande irriterande! Nu måste jag tillbaka till Bibblan och hitta en annan bok, med ett annat innehåll som kanske ger svaret, men som ställer nya frågor som gör att jag måste läsa fler böcker.

Ängladagen

Idag är det den Helige Mikaels dag och i kyrkor runt om i landet har det pratats änglar, gissar jag. På sekretären där jag har min dator står tre reproduktioner av de gamla skyddsänglatavlorna från 1800 - 1900 talet. Är det så en ängel ser ut? Det finns många olika bilder av änglar i Bibeln, människoliknande varelser med styrka och makt. Sällan eller aldrig beskrivs de som några ljuva, veka eller specifikt kvinnliga varelser.
Vi säger ofta att vi kan vara änglar för varandra och visst är det så. Vi kan rycka ut till varandras hjälp då det behövs, då vänner är i nöd. Eller okända för den delen. Men någon gång kan vi faktiskt behöva få tro på det övernaturliga. Att det faktiskt finns änglar. Sådana som följer oss och leder oss i våra liv. Kanske har vi möjlighet att välja våra änglar, men oftast är det nog så att de väljer oss.
Hos mig finns nämligen en ängel. Hon ser på mig med genomskådande ögon. Vet hur jag känner och vad jag tänker. Hon uppmuntrar mig, med olika små upptåg eller bara genom att hålla sig nära. Inte alltid gör hon som jag vill, men det är väl inte heller meningen med änglar? Långa stunder sitter hon med blicken förlorad i en annan dimension och jag är helt säker på att hon har Direktkontakt med Gud, så som änglarna har. De ser Gud ansikte mot ansikte.
Hos mig är ängeln en katt. Vem vakar över dig?