Den här veckan på pastis har varit annorlunda. Vi har jobbat med jultema och med undertemat änglar. Bägge klasserna har delats in i olika grupper - Gröna änglar, På spaning efter änglar, Änglamässa och Josef drömmaren.
I dag och i morgon redovisas de olika gruppernas arbeten. Dagens redovisning innebar bland annat en film om änglaspaning i Lund, vernissage, meditationer, pepparkakor och drömmar bland mycket annat. Uppskattad var en fantastisk tolkning av en ABBA låt.
Jag är med i mässgruppen och har fått sjunga flera dagar i rad, skoj. I morgon eftermiddag ska vi fira mässan och jag tror och hoppas att den blir fin.
Det som stannar kvar bäst från dagen var då vi fick fundera ut vilka "Josefsgestalter" vi har i våra liv.
Josef är mannen som inte syns mycket i Bibeln, men som gör stora uppoffringar för sin familj. Josef hade kunnat bryta förlovningen med Maria och låta henne ensam ta smällen som äktenskapsbryterska och lösaktig. Istället gifter han sig med henne trots att hon är gravid med nån annans barn. Som tack för detta tvingas han fly till Egypten och senare bosätta sig i Nasaret långt borta från hans hemtrakter. Allt detta gör Josef utan att klaga och utan att bli uppmärksammad för det han gör. Tålmodig och tyst finns han där hela tiden i bakgrunden.
Vem är då min Josef? Pappa. Han finns där alltid, ställer upp och hjälper till utan många ord och kommentarer. Jag går till mamma och berättar allt, medan pappa oftast får andrahandsinformationen. Så fort något praktiskt behöver fixas är det pappa som ställer upp. Inte bara för mig utan för alla. Alla i byn och alla vi barn får hjälp av honom. Ibland undrar jag hur många drömmar pappa fått ge upp för att istället ställa upp för alla oss andra. Först för farmor och farfar, sedan för oss andra genom allas vår uppväxt. Jag inser att jag aldrig kommer kunna säga hur tacksam jag är för detta pappa, så jag skriver det här istället. Tack - du är faktiskt en riktigt ängel!
