Små grisarna är lustiga att se

Jag har länge fascinerats av att bo i ett område där det finns viltsvin. Jag har aldrig sett ett i vilt tillstånd och har länge tyckt att det skulle vara spännande. Det har funnits många spår i skogen av att grisarna hållit till i närheten av vår tomt. Det har jag tyckt varit exotiskt. Så icke längre.
I onsdags gick Torparn ut på vår gräsmatta bakom huset. Nej, han gick ut till det som förut varit vår gräsmatta bakom huset. Där är inte längre någon gräsmatta. Hela området är upplöjt av viltsvin. Det som förut var en fin grönyta med Rhododenronbuskar och björkar är nu en lervälling. Jag undrar hur många de var och att de kan vara så tysta att vi inte märker att vi har en hjord svin i trädgården.
Vi har också problem på jobbet med att grisarna bökar runt vid kyrkogården.
Viltsvinen är inte exotiska längre, de är besvärliga och jag vill nog inte se dem i vilt tillstånd. Jag har fått alldeles för många historier berättade om vad de ställer till med.