Tack för:

Tidsväxlingen, den får en att tänka till mitt i slöhösten....

tisdag 28 februari 2012

Att riva staket och koka ärtsoppa


Snödropparna har stuckit upp sina små vita huvuden i backen vid den stora eken! Det är vår i Göinge nu och jag längtar till vecka 11 då vi åker upp till Bydalen och snön och skidåkningen.
I lördags skulle det kokas ärtsoppa á la storkok. Ärtpaketet öppnades och ärtorna trillade ut i en fin gul rad. De flesta hamnade i grytan men en hel del smet mot friheten på golvet där Ninja fångade och åt upp dem.
Det är väl för de flesta läsarna bekant att matematik inte är min starka sida. Nu är det så att ärtor ska ligga i blöt i minst 12 timmar. Om man börjar blötlägga ärtor vid 12 tiden på dagen, så kan den räknekunnige lista ut när soppan ska börja kokas. Jag är inte räknekunnig, och inte heller så sugen på att koka ärtsoppa mitt i natten.
Därför fick ärtsoppekokandet bestå till söndag morgon istället. Och då blev det en fin mustig gul soppa med riktigt fläsk i. Mums!
Mellan vägen och gräsmattan på Torpet finns ett, en gång väldigt snyggt, staket. På senare år har skönheten falnat och nu består staketet av halvruttna plankor. Det har stört mitt ordningssinne ett tag och i går rann förstörelselustan på mig. Beväpnad med en hammare gav jag mig på de ruttna plankorna, ivrigt påhejad av Sigge som for upp och ner i träden omkring mig. resultatet är sådär. En hög med ruttna plankor, några stolpar som sticker upp ur marken och en massa tjurig spik som inte går att dra ur.
Nu är frågan vad vi ska sätta upp istället. En gärsgård? En pilhäck? Plantera skog? Låta det vara? Eller ta ett stort garnnystan och linda runt de envisa spikarna och stolparna?
I går skrev jag och äldste torparsonen in oss på körskola. Vi ska ta MC kort! Hipp hurra! Äldste torparsonen ska även köpa sig en lätt MC, en honda. Vi ser fram emot en spännande vår.

onsdag 22 februari 2012



Den här bilden har Pandan tagit. Jag har alltid trott att katter har direktkontakt med Gud, och här har jag äntligen fått beviset!

tisdag 21 februari 2012

Livet just nu


Sitter på mitt nya kontor och tittar ut över parkeringsplatsen. Min fina lilla Citroen står där ute, det är blaskigt och blåsigt och sopbilen kör just förbi. Jag kan inte låta bli att förundras över hur livet far fram med mig. Hur kan det bli så att en oansenlig,tafatt,halvfet( eller helfet i och för sig) flicka från en liten by i östra Jämtland på utdöende, hamnar i Göinge som präst?
Hur kan det vara så att jag otrivs och känner mig bortkommen i min egen hembygd, men passar in och trivs här i norra skåne av precis samma anledningar? Hemma är det glesbygd, skogsfolk och jägare, här är det glesbygd skogsfolk och jägare. Så lika och ändå så helt annorlunda.
De allra flesta som blir mobbade som små tänker nog att - När jag blir vuxen ska jag bli nåt stort, komma hem och visa dem alla. Men eftersom jag inte hade talang och drivkraft nog att bli en stor skådespelare, så föll hela den idén och förresten har jag ingenting att bevisa längre. Jag blev jag, genom arv, miljö, slump och Guds vilja.
jag har knappt nått halvvägs på min stig genom livet, men just precis nu vill jag stanna upp i min vandring. Just precis nu är livet som jag vill att det ska vara.
Alldeles precis helt vanligt. Och samtidigt helt nytt.
Hemtamt, invant och oväntat på en och samma gång. jag kör traktor och röjsåg i skogen. Är med och fäller ekar, dansar linedance, sitter på möten, tjatar på tonåringar, fikar med kollegor och lever ett Vuxet liv. Och ändå är jag fortfarande den där oansenliga, tafatta och helfeta jäntungen som inte vill göra nåt annat än läsa böcker, leka i skogen och spela teater.
Nu sitter det en skata i trädet utanför mitt kontorsfönster. Jag tror jag går ut och åker kana på isen en stund.