arg, ledsen, frustrerad, besviken, chockad....

Men framför allt väldigt ledsen på mig själv för att jag är en så godtrogen och naiv idiot!
I kväll var det rätt rörigt vid knutpunkten då det antagligen var fotbollsmatch på Olympia. En ung kille som såg rätt simmig ut på blicken kom fram till mig och ville låna min telefon. Jag tyckte inte det var nån bra idé och försökte skaka av mig honom. Han följde efter och tjatade och jag tyckte det började kännas lite obehagligt. Som tur var kom jag fram till mitt jobb, knappade in koden och skulle lyfta in cykeln. vänder mig om och ser att min cykelkorg är tom.....
Tjatiga killen har helt sonika valsat iväg med min väska full av min mobiltelefon, plånbok - med tusen olika kort, busskort,nycklar, kalender, böcker och pannkakor....Springer snabbt iväg för att se om han syns till, men självklart inte! Och där det nyss kryllade av vakter och poliser är det nu helt tomt. Rusar upp på jobbet ringer hem till Pandan, får en miljon, känns det som, nummer för att ringa och spärra alla kort, telefonen och polisanmäla. Är så arg, arg, arg både på killen men främst på mig själv. Varför är man sååå korkad? Hur stor är chansen att jag kommer få tillbaka min fina väska som Pandan köpte till mig i Berlin? alla korten, telefonen med alla mina kontakter och en del foton i. Känns som om hela mitt liv har blivit stulet och nu måste jag trycka på pausknappen tills jag fått nya kort, nycklar allt.
Huvet snurrar av alla tankar och funderingar nu. Kommer jag kunna lösa allt praktiskt tills skolan börjar på tisdag? Kommer jag ens kunna ta mig till Lund på tisdag?

Men då Gud stänger en dörr, öppnar han ett fönster. Gäller bara att hitta den gluggen han håller öppen för mig.

zig-zag...

...som sicksack heter på engelska. Just nu ligger min "börja - skolan - klänning" i 1007011 ( hundrasjuttioelva) bitar på sängen, men alla är i alla fall zigzaggade nu så det är bara att börja pussla ihop delarna så det förhoppningsvis blir en klänning av det hela till slut. Bilden visar hur mönsterförsäljaren anser att klänningen ska se ut då den är klar. Vi hoppas väl att det ska vara någorlunda likt då jag är klar. Bild kommer senare på mitt försök.

på stand by

Bara några dagar kvar att jobba. Det ska bli skönt att sluta. Livet har tagit lite paus just nu känns det som, medan jag väntar på att allt trist och långdraget ska ta slut - jobb, pandans sjukdom och allmänt tråkväder. Den 1 september börjar livet om igen!

Tjo för vinden den är stark, den är käck, den är galen och fräck, och den viner och visslar. Huiii

Okej, jag ska skriva lite också, inte bara lägga in en massa bilder. Är sjukvårdare just nu eftersom Pandan fått tjall på balansnerven. Han måste ligga blick stilla i några dagar - Tyvärr eftersom han skulle ha åkt till Ven med jobbet. Där missar han lerduveskytte, Whiskeyprovning och fiske, stackaren.
Jag är som ett barn i December just nu. i dag tackade jag ja till min plats på Pastoralinstitutet så nu bara längtar jag till den 1 september då vi får börja. det sak bli så skoj!!!!
Jag är i och för sig som ett barn i December i December också, eftersom jag älskar julen och advent....
I lördags var vi i Halmstad på kalas och träffade en massa nya trevliga människor. Hittade en kille från Borås som gillade jakt så det blev mycket sånt prat. Nu har jag alltså samlat på mig tre olika bekantskaper från Borås och alla är trevliga. Verkar vara ett bra område där uppe.... Synd bara att jag är så fullständigt genomusel på att hålla kontakten med både släkt och vänner..... Jag kan tyvärr inte ens lova bättring på det området för det vore att ljuga.
Hoppas i alla fall att alla haft en fin sommar och ser fram emot hösten lika mycket som jag!

lite kyrka, vovvar, katter, kams å annat från veckan i jämtland

Utflykt med flottarbåten till Langön

Hällesjö i bilder